PERSONLIGT. 62-åriga Kristina Sörskog har jobbat med sömnad nästan hela hennes vuxna liv och driver sedan 2007 ett syeri i anslutning till hennes bostad i utkanten av Osby. För henne har det alltid varit givet att det var sömmerska hon skulle bli. Nu ser Kristina fram emot pensionen, men vill fortsätta med skapandet.
I syeriet hänger linneplagg på klädställningar och broderade dukar med väl valda ord på väggarna. “Ät mera gröt” står det på en. Antika strykjärn av trä och järn vittnar om en svunnen tid.
Fönstren släpper in morgonens ljus och värmer rummet. Det doftar nytvättat. För Kristina har det alltid varit självklart att gå textilens väg. Redan under uppväxten i Småland såg hon hur hennes mamma sydde hennes och syskonens kläder.
”FICK MED DET FRÅN BÖRJAN”
– Min mamma sydde jättemycket när jag växte upp. Hon var hemmafru och sydde alla våra kläder. Det skulle sparas pengar. Hon hade också ett intresse för handarbete. Hon broderade, stickade och sydde. Jag fick med mig det från början, berättar Kristina.
När Kristina blev äldre och det var dags att välja gymnasium, var det självklara valet konsumtionslinjen med textilinriktning i Jönköping.
– Jag visste då att jag ville hålla på med handarbete och bli självförsörjande. Jag kom underfund med att det var mitt stora intresse, säger Kristina.
Efter gymnasiet började hon på hantverksskolan Capellagården på Öland.
– Det var en jättehärlig tid. Vi hade en sån fin sammanhållning. Alla brann för det de höll på med, berättar Kristina med en drömmande blick.
Efter två år hade hon bland annat lärt sig mer om broderi och textiltryck, att spinna samt att odla och bereda lin.
Kristina var 22 år och bodde i Brantevik när hon tog modet till sig att starta sitt första syeri. I år är det 40 år sedan. Att hon senare flyttade till Osby var på grund av kärleken.
YRKESLIVET IDAG
Som sömmerska idag har Kristina mycket att göra. Kanske mer än någonsin.
– Jag gissar att jag jobbar runt 60 timmar per vecka, berättar hon. Räknat i tid lägger Kristina ner mest arbete på att ändra och laga gamla såväl som nya kläder. Hon beskriver att många kommer med “enklare” grejer som de vill få fixat.
– Det är en jättestor brist på sömnadskunskap. Och sen tror jag inte att det är så många som har tillgång till symaskin heller, säger hon. Samtidigt ser Kristina på just hållbarhet som något väldigt viktigt. Hon visar upp en kjol som hon sytt om från vad som tidigare var ett par jeans.
– Använd det du redan har, och reparera. Laga istället för att slänga. Man kan sy om gamla plagg. Men det finns också mycket vintage-tyger som man kan sy fina grejer av. Många har till exempel gamla lakan som ligger som man inte vet vart man ska göra av. En kund kom med ett blommigt tyg som hade suttit runt en madrass. Det blev en jättefin sommarklänning.
FRIHET MED ETT PRIS
Det bästa med att jobba som egenföretagande sömmerska tycker Kristina är friheten.
– Jag kan börja tidigt på morgonen om jag vill, eller göra något annat mitt på dagen och sedan ta igen det på kvällen. Även om det är en “bunden frihet”, så är det en frihet, konstaterar Kristina. Men det finns också en annan sida av yrkesvalet.
– Man får jobba mycket för att kunna försörja sig. Jag har inte kunnat pensionsspara särskilt mycket, så jag får jobba ett par år till, säger hon. Trots en längtan efter att få gå i pension, vill Kristina fortsätta att vara kreativ och sy.
– Det ska bli rätt skönt att gå i pension för då kan jag bara göra det jag verkligen tycker är roligt. Det längtar jag efter. Gammalt handvävt lin är det vackraste. Det vill jag arbeta mer med, säger Kristina med ett leende på läpparna.
TEXT&FOTO: BEA JÖNSSON LINDHOLM