Fast vi för länge sedan har frångått de gamla måtten kan man ännu köpa en ”glaskanna” på köksavdelningen i varuhusen för att blanda saft i, men numera rymmer de helt andra sorters mått än det de fått sitt namn efter.
Enligt förordningen för mått och vikter från år 1665 var en kanna samma sak som två stop och detta motsvaras idag av ca 2,6 liter. Stop var ett mått som bara användes om våta varor, som öl. Om man skulle mäta upp en torr vara som mjöl så användes kanna som var en 4/7 kappe eller 1/56-dels tunna. Man kan jämföra med en nutida uppvägning av mjöl för att baka. Men litern kan också användas för att mäta upp vatten, saft eller kaffe.
Enligt 1665 års förordning om mått och vikter inrättades statliga tjänster för att kontrollera att de mått och vikter som användes mätte och vägde rätt. Dessa personer kallades justerare.
Fortfarande i dagens samhälle finns det motsvarande lagkrav och Swedac är den myndighet som utfärdar behörigheter eller s.k. ackrediteringar till företag för att kontrollera exempelvis butiksvågar. Personal hos ackrediterade företag är dagens justerare. Ett arbete med anor från sent 1600-tal!
Att det utkom en förordning berodde på att en kanna var olika stor i olika delar av Sverige vilket orsakat problem – ”större och ett mindre Kanne-Mått, hwilket åthskillige oreedor och Klagomåhl esomofftast förorsakat hafwer”. I förordningen anges också hur mycket skatt som skulle erläggas till kronan och kyrkan. Änkedrottning Hedvig Eleonora var den som aktivt skrev under förordningen från 1665 tillsammans med Rådet (regeringen) bestående av riksskattmästare Gustav Bonde, rikskansler Magnus Gabriel de la Gardie, riksamiral Gustav Otto Stenbock, riksmarsken Carl Gustaf Wrangel och riksdrotsen Per Brahe. De två sistnämnda skrev dock inte under själva utan hade ersättare som undertecknat dokumentet. Att dåvarande konungen inte själv undertecknade förordningen beror på att Karl XI bara var 10 år vid tillfället.
Med vissa korrigeringar levde sedan detta system vidare fram till 1878 då Sverige beslutade om införandet av metersystemet där en liter motsvarade 1 tusendel av en kubikmeter. Efterhand har metersystemet utvecklats till dagens internationella standardenheter med SI-systemet som Sverige anslöt sig till 1964. Men 1878 års förordning bestämde att Sverige skulle byta tum och aln m.m. till meter och tunnor, kannor och stop m.m. till liter. Nu var det inte gjort i en handvändning utan man beslutade om en tioårig övergångsperiod. Från 1889 skulle enbart de nya måtten användas.
En naturlig konsekvens av övergången till litersystemet blev att produktionen av köksmått behövde förnyas. Flera tenngjutare hade en höjdpunkt i sin produktion under de här åren. Johan Fredrik Werrenrath var tenngjutarmästare i Lund under åren 1847–1900. Hans högsta årstillverkningar sammanföll med bytet från kanna/stop till liter-systemet. Samma topp i produktionen syns hos flera andra tenngjutarmästare runtom i Sverige.
Vi har nu haft metersystemet i snart 130 år men fortfarande finns det i dagligt tal kvar begrepp där vi använder de gamla måtten. TV- och datorskärmar säljs ofta med uppgifter om ”tum”-mått (vilket inte är det gamla svenska ”tum” utan istället är översättningen av den engelska enheten inch). Det roliga här är att även Storbritannien numera övergått till metersystemet, åtminstone i teorin.
Till besökare säger man ofta att man sätter på en kanna kaffe, men ska man vara noggrann vore det mer korrekt att säga till besökande: ”jag sätter på 2,6 liter kaffe” istället för ”en kanna kaffe”.
Text: Anette Blidberg
Bild: Anders Blidberg
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>