KRÖNIKA – NÅGOT PÅ HJÄRTAT!
Så roligt att få återvända till Espresso och skriva krönikor igen. Nu gällde det att bjuda in inspirationen, så jag lade mig i hängmattan och väntade. Då kom den med inledningsorden: Den blomstertid nu kommer… Det är sommar med skolavslutning, midsommar, semester och sommarlov, en tid som många av oss längtar till nästan hela året. Men så kommer också frågan: Vad ska du göra i sommar?
Under större delen av mitt vuxna liv har jag haft svaren klara, för kalendern var fylld med projekt och planer. Jag skulle måla staket, resa bort, hälsa på släkt och vänner och fixa i trädgården. Men någon gång runt femtio slutade jag att ”ta semester”, eftersom själva ordet började stressa mig. Det var så mycket som skulle hinnas med och så många planer som skulle förverkligas. Jag bestämde mig i stället för att bara vara ledig och kalendern skulle vara tom, utan några måsten eller bokningar. Det var ett svårt beslut för jag är en riktig ”görare”. I det kinesiska begreppet yin och yang talas det om balansen mellan aktivitet och vila och jag har under större delen av mitt liv värderat aktivitet högt. Vila kunde man ägna sig åt senare, i graven, brukade jag säga. Jag har fått mycket gjort och det är jag stolt över men med åren har jag också förstått värdet av att ibland göra ingenting och bara vara.
Min far var en riktig arbetsmyra som dog av stress vid 63 års ålder och att vila var inte hans starka sida. Men jag minns några tillfällen från barndomen då han faktiskt gjorde det. På mors dag brukade vi åka till min mormor och efter söndagsmiddagen lade sig far på soffan i finrummet och sov nästan hela besöket, åtminstone tills kaffet kom fram. Några gånger varje sommar tog vi också båten ut på Immeln. Vi grillade korv och efter maten somnade far på en stenhäll medan vi barn badade.
Mor levde i en annan takt, hon var bondmora och skötte djuren på gården och där fungerade inte stress. Att försöka skynda på att mjölken skulle rinna ner i kannan var helt omöjligt, utan tvärtom behövdes lugn och ro i stallet. Hon sjöng gärna för korna också, då mjölkade de bättre, sa hon.
Som ung tog jag efter far men med åren har jag börjat likna mor allt mer och jag ser idag värdet i hennes sätt att leva. I vår kultur är det ofta aktivitet som premieras och när vi mår dåligt tänker vi gärna att lösningen är att göra mer. Vi ska träna mer, meditera mer och skärpa oss lite till. Men ibland behöver vi faktiskt inte lägga till fler saker på listan. Ibland behöver vi istället ta bort. Att bara vara handlar om att stanna upp, känna efter och lyssna inåt. Vad behöver jag just nu? Kanske vila, kanske en kram eller kanske bara ligga i hängmattan och titta upp på lövverket och himlen. Ingenting inbokat. En dag i taget och en sak i taget. Jag tror att jag ligger kvar en stund till i hängmattan och låter mig inspireras.
Allt gott!
ANN JÖNSSON