Sonja Svenle Pettersson är en mycket välkänd profil i Osby kommun. Hon är känd för sitt stora samhällsengagemang då hon är Ordförande i PRO Loshult, sitter som lokalpolitiker i Osby kommuns nämnder, är vigselförrättare, sekreterare i Medborgarhusföreningen samt pensionärsombud i lärarförbundet i Älmhult.
Ursprungligen kommer Sonja från Emmislöv i Östra Göinge och har fortfarande släktingar kvar där. Namnet Svenle är hennes ovanliga och unika flicknamn som hon har kvar. Familjen hette egentligen Svensson och tog namnet Svenle på 40-talet.
Fröken Sonja
Sonja har i hela sitt 41-åriga yrkesliv arbetat som lärare i Älmhult. Först i mellanstadiet och sedan i årskurs 4 till 9 på Gemöskolan och senare på Klöxhultsskolan. Hon var lärare i matte och i NO-ämnena samt klassföreståndare.
Intresset för att bli lärare kom redan tidigt.
– Jag har sedan jag var 6 år gammal vetat om att antingen skulle jag bli lärare eller också växeltelefonist. Jag satt hemma med ett rivjärn och spik med snören och låtsades vara telefonisten som fick koppla samtalen, säger Sonja skrattande.
– Min pappa uppmuntrade oss barn att utbilda oss och bli oberoende, han var modern redan på den tiden.
Som lärare var Sonja sträng men rättvis och det är ett yrke som hon var och är stolt över.
– Beviset, eller rättare sagt betyget, är nog mina 41 år i skolvärlden.
Sonja berättar att när hon sökte in till Folkskollärarlinjen i Växjö så var det nästan som dagens audition på Idol, det vill säga hon fick göra fyra olika intagningsprov under två dagar. – Det var bland annat musik där jag fick uppträda med sång och spela ett instrument, och sen var det berättande ämnen vill jag minnas, säger Sonja.
Flyttade till Killeberg
Under tiden i Älmhult träffade Sonja kärleken, som sedan skulle bli hennes man och pappa till deras två barn. Sonja bodde först själv i en etta uppe i Älmhult eftersom det var där hon arbetade. Lägenheten var alldeles för liten för ett par, och det dök upp en möjlighet för dem att hyra ett litet hus i Killeberg när de inte hittade någon större lägenhet.
När första barnet kom blev de dock trångbodda i huset och då fanns det möjligheter för dem att kunna köpa tomt och bygga hus. Detta var på 70-talet och i det huset bor Sonja fortfarande kvar idag och har nu bott i Killeberg i snart 50 år.
Second hand-fantast
Sonja har alltid varit intresserad av kläder och att bära matchande accessoarer som exempelvis skor, naglar och smycken färgmatchade med valet av färgen på kläderna.
– Min stora inspirationskälla var min mormor som var en mycket stilig kvinna med örhängen och som jag såg upp till.
När jag var ung sydde min mamma kläder till mig enligt mina önskemål.
Min mamma var mycket pysslig av sig, berättar Sonja.
– Mycket av mina kläder handlar jag på second hand, det är billigt och bra och samtidigt tänker man på miljön. Det kan ju inte bli bättre och sen blev återvinningen Årets Julklapp förra året vilket gör att människor blir mer medvetna. Jag kan starkt rekommendera second hand.
Intresse för smycken
Intresset för smycken har alltid funnits och Sonja har alltid burit dem i någon form av sen hon var ung.
– Igenkänningsfaktorn var till och med stor hos mina skolbarn. Som exempel uppmärksammade de mitt val av smycken när vi läste om dinosaurierna och då hade jag dinosaurieörhängen på mig. Eller som då när min son var i skolan och väntade på mig för att bli hämtad. Då sa läraren att ”nu kommer din mamma”, ”nej” sa sonen, ”men nu då” sa läraren, ”nää” sa sonen… ”men nu kommer hon” sa han och sken upp. Hur kunde han veta att det var just jag? Jo, jag rasslade med mina smycken och gick med bestämda steg, säger Sonja skrattande.
Politiskt engagerad
Politiken kom in i Sonjas liv när ett lokaltparti ville värva medlemmar men först var det maken som engagerade sig.
– Då var det min man som blev involverad och engagerad i det partiet på 70-talet. Mitt fokus var att ta hand om barnen och jag jobbade heltid. Senare när barnen växte upp så tog även jag plats i politiken, och under 90-talet så tog det rejäl fart med mitt politiska engagemang, som jag har än idag, berättar Sonja.
Ny kärlek
Sonjas man gick bort för 2,5 år sedan, och Sonja har hittat kärleken igen i en man som var hennes första stora kärlek innan hon träffade sin man och blev Fru Svenle Pettersson..
– Det är ett Second hand-fynd säger hon med ett skratt. Vi var ihop i nio år innan jag träffade Uffe. Det känns bra att vi känner varandra väl och sedan ett års tid är vi kärbo eller särbo, undrar Sonja.
Sonja får frågan om vad som är det bästa med att vara pensionär?
– Att det jag vill göra, kan jag göra och att jag inte behöver ställa klockan. Ålder är bara en siffra, avslutar Sonja intervjun.
Text och foto: anita@espressomedia.se