KULTUR. Mats Källblad har ritat serier sedan barnsben och debuterade med sitt första album ”Garagedrömmar” 1995. Det senaste tillskottet i hans brokiga skara av huvudpersoner är Polly – en raggarbrud som vägrar ta skit från någon och inte viker för att ta till knytnävarna när det behövs.
Serie i raggarmiljö
Det är ungefär två mil mellan Mats Källblads barndomshem i Genastorp och hans sommarbostad i Loshults gamla stationshus i Blackatorp, där vi träffar honom över en kopp kaffe. Även om många flyttlass har gått sedan han lämnade Göingebygden har han genom sitt konstnärs- och författarskap hela tiden haft en fot kvar i de miljöer och omgivningar som präglade hans ungdom och uppväxt. Senaste boken, ”Polly – Tar ingen skit”, som kom ut i mitten av juli är inget undantag.
– Det är en socialrealistisk serie i raggarmiljö, vilket nog inte är så vanligt. Jag har alltid tänkt att jag får berätta de historier jag själv kan bidra till, och då blir det mycket ur arbetarklassen på landsbygden, säger Mats.
Kärleksfull hembygdsskildring
Den som tidigare är bekant med Mats Källblad vet att hans serier ofta osar av motorolja, ekar av rockmusik och tar oss in i en lite skruvad men kärleksfull skildring av landsbygdens människor och villkor. I långköraren
”Lukas” som nyligen fyllde 25 år och har varit återkommande inslag i serietidningar som ”Uti vår hage” och ”Seriemagasinet” är det lite mer lättsamma strippar. Sviten om Isak och Molly, som startar med ”Garagedrömmar” och inramas i samlingsutgåvan ”100 år i samma klass” är en mer rå och realistisk skildring av att växa upp och formas i en miljö och samtidigt hela tiden längta någon annanstans.
Självvald klassresa
– Jag lämnade Osby när jag var 28. Alla vänner flyttade och vi hade en musikförening som var viktig för mig som inte funkade längre, berättar Mats.
Flyttlasset for till Malmö, och där bor Mats även i dag, när han inte vistas i sommarbostaden i Loshult. Sedan en tid tillbaka är han tillsammans med Tony Cronstam (mest känd för seriesköldpaddan Elvis) regionombud i sydsverige för intresseorganisationen svenska tecknare.
Landsbygdsbakgrund
Trots att han under nästan ett halvt liv varit verksam och förtjänat sitt upphälle som serietecknare menar han att det inte varit helt enkelt att komma från en landsbygdsbakgrund med arbetarideal och ta sig in i den kulturella sfären.
– Man märker att det inte är många andra som har den bakgrunden, och de som ser på oss från landet har ofta bilden klar för sig. Många gånger har jag själv känt att jag inte hör hemma i kulturella sammanhang, och då är det lätt hänt att man drar till med ett Eddie Meduza-citat och blir lite grovhuggen istället för att avslöja sig som annorlunda.
Ingen buskis
Och där, menar Mats, blir berättelser som den om Polly en ventil. När många skildringar av landet blir buskis á la Åsa-Nisse, Helge eller Uti Bôgda vill han visa fram något annat.
– Polly lever i en socialgrupp på landsbygden kantad av arbetslöshet, alkoholism och misär. Ofta får huvudpersonen i sådana skildringar en roll där de är lite ”för bra” för det och ska göra en resa där man förkastar sin bakgrund och tar sig vidare till något annat. Men Polly befinner sig mitt i det.
Vi träffar henne någonstans runt 1995. När Eddie Meduza (som för övrigt dyker upp som en karaktär i serien) fortfarande spelar och Plymouth Valiant är den billigaste jänkaren som finns att köpa. En sådan ärver Polly av sin älskade storebrorsa som dör i en bilolycka. 10-åriga Polly börjar meka med den, och annammar sin storebrorsas stil – en antihjälte som är reko, men kass i skolan och skitbra på att slåss, enligt Mats beskrivning.
– I min värld är ju jag hennes storebror, säger Mats, som hämtar mycket stoff från sin egen bakgrund till sina berättelser.
Började teckna tidigt
För Mats började tecknandet tidigt. Tillsammans med hans bror ritades det serier redan i pojkrummet
– Inte så mycket skämt, utan främst äventyr med cowboys och indianer. Sånt som vi ju själva såg i allt från tv-serier till leksaker när vi växte upp på 70-talet.
Senare hittade Mats nya förebilder i det som i seriesammanhang kallas den nya franska vågen.
– De som hade växt upp med Spirou och Tintin ville göra någonting annat med serieformatet, säger Mats.
Själv hämtade han mycket inspiration från den nya franska stilens realistiska framtoning till sitt debutalbum ”Garagedrömmar”.
Genom åren har Mats byggt upp ett galleri av återkommande karaktärer. De rör sig på hela skalan från humor till allvar. Sture Stelben, Vimmelgrind och Allan Röde är några av de titlar som inte redan har nämnts här.
Polly på egna ben
– Polly dök först upp som en sidokaraktär i Lukas, hon spelar bas i hans band, berättar Mats.
När idén väcktes om att låta den uppkäftigt punkiga raggarbruden stå på egna ben gick processen fort.
– Jag har aldrig jobbat så snabbt från idé till album, och jag har redan material till en uppföljare. Tanken var att göra en punkig och rak historia som bara vill framåt som en bil lagad med ståltråd och gaffatejp. Jag har alltid velat göra berättelser som jag själv saknar. Albumet om Polly hade jag själv velat plocka upp, säger Mats.
Att sätta Polly i förarsätet på den ihoplappade Plymouthen har också inneburit en möjlighet att sätta fingret på ett mansiedal. Ett ideal som Mats själv både har vuxit upp och sedan länge gjort upp med. ”Att man ska vara ett rövhål för att vara normal” för att använda hans egna ord.
– Det handlar om våld, och mäns våldsmonopol. Vad händer när en tjej vägrar ta skiten och i stället pryglar upp varenda snubbe som sätter sig emot henne…?
Text & Foto:
Erik Johannesson