HUNDTANKAR. Detta nådens år 2020 har varit ett mycket annorlunda år för oss alla. Sorgen över allt vad coronaviruset ställt till med är stor i hela världen. Människor klarar liksom bara av en viss tid av att skärpa sig och hålla sig till reglerna, sedan blir dom egoistiska igen och tänker: “Bara denna gången, det var ju så längesedan…”
Det kusliga är att de börjar peka finger på varandra och döma i stället för att öppet prata om det. De är alla samma släkte i botten i mina ögon. Det är ju inte som med oss djur där vi är helt olika, jag är ju till exempel inte släkt med fåglarna som äter talgbollar på altanen, vi ser ju inte ens lika ut!
Men människor ser likadana ut och beter sig likadant i mina små taxögon.
Här hemma har vi det lite tufft just nu. Matte, Susanne , har fått tillbaka bröstcancern igen och fick opereras för fjärde gången häromdagen. Allt gick bra men nu väntar en tuff framtid av efterbehandling. Men matte är stark, hon härstammar från Karelen och detta märks på hennes envishet säger husse. Han säger också att hon är lik sin mor Esteri ibland. Lite “stacktjock” och låghalt (när ryggen krånglar).
När han säger det får han samma blick tillbaka som jag brukar få när jag råkat gå in i syrummet och kissa (det regnade ute och då vill man ju inte gå ut!).
Majvor har fått ta lite semester och bo hos Frida ett par dagar, matte är rädd att hon annars kommer att hoppa upp på bröstet när matte ligger på soffan och vilar. Det är ju lite skillnad på Majvors 20 kg och mina 4,5 kg! Men lille Knubbe får bo hos oss så jag har en kompis eller egentligen är det mest för att Majvor och Åke Bertilsson (Fridas och Ronnies andra hund) busar så hårt så det finns en risk att Knubbe blir nertrampad.
Så nu är det lugnt hos oss igen, vi ligger i sängen under ett hav av adventsstjärnor och njuter av lugnet.
Betty (och Susanne)