Lera på tapeten igen
UTBILDNING/HANTVERK. Intresset för keramik har gått upp och ner genom åren, men just nu är det på topp. Ingrid Svantesdotter som är lärare på Glimåkra Folkhögskolas Keramikutbildning tar varje år emot ett tiotal nya elever för att förmedla ett urgammalt konsthantverk vidare.
Ökat intresse för keramikutbildningen på Glimåkra Folkhögskola och på utbildningen går tio elever som alla har lite tidigare erfarenhet. När vi kliver ner i keramikkällaren på Glimåkra Folkhögkola står drejning av spillkum på schemat.
– Det är en skål som smalnar av i botten med en pip på, upplyser Ingrid Svantesdotter som just håller på att guida August Wingård vid drejskivan.
– Jag har jobbat utomlands i 20 år och kom tillbaka till sverige för att bli pensionär, berättar August som påbörjade den ettåriga utbildningen tillsammans med nio klasskamrater efter sommaren.
– Jag jobbade ett tag för ikea och har drivit eget företag i Vietnamn bland annat. Nu bor jag i Helsingborg och tänkte att keramik ska bli något jag kan pyssla med under min pensionering.
Ökat intresse
Utbildningen på Glimåkra Folkhögskola är på ett år och bedrivs på halvfart. Även den som är helt nybörjare i den ädla konsten att forma lera kan söka, men på senare tid har ett ökat söktryck gjort att de flesta eleverna har åtminstone viss erfarenhet när de börjar.
– Jag började själv med keramik på 70-talet, då var det också väldigt populärt, berättar Ingrid Svantesdotter.
– Vi har haft en konsthantverkslinje där jag har varit lärare i arton år. För fem år sedan startade vi en renodlad keramikutbildning, och jag har haft hand om den sedan dess. Innan vi startade var det många keramikutbildningar som lades ner, men sedan dess har intresset för lera blivit jättestort. Eleverna kan även söka ett andra år med fördjupning om de vill.
Kärlek och keramik
Medan August trixar vidare med utmaningen att få loss det drejade men fortfarande väldigt formbara godset från skivan slår vi oss ned hos gifta paret Jörgen och Sofia Jonsson.
– Vi har hållit på med keramik under många år lite från och till. Men det här med drejande är fortfarande en utmaning! säger Jörgen.
– Vi flyttade ut på landet utanför Bjärred för några år sedan och har väl en dröm om att starta en egen liten keramikverkstad, säger Sofia.
Jobbar samtidigt
Båda jobbar parallellt med utbildningen – Sofia som läkare och Jörgen som IT-konsult. Lektionstimmarna är förlagda så att de lägger en heldag och en halvdag per vecka i Glimåkra och kan sköta resten via självstudier.
– Vi låg under äppelträdet på semestern och funderade på vad vill göra i livet. Keramikverkstad lät så kul, och vi hade väldig tur som lyckades komma in på utbildningen samtidigt så vi kan göra detta tillsammans, säger Sofia.
Kaffet dricker de ur varsin kopp som de själva tillverkat under utbildningen.
– Varsin fulkopp, skrattar Sofia.
– Jörgens är väl lite mer “arty”… jag är nog perfektionisten. Men man inser att man måste göra mycket fult innan det börjar bli fina saker.
Som att baka – fast tvärtom
Drejskivorna snurrar vidare i lektionssalen och deltagarna sitter djupt nedsjunkna i sina arbetsställningar. Koncentrationen är påtaglig och man vill inte gärna störa med frågor – leran formar sig snabbt efter fingrarna och när skålens väggar blir tunna gäller det att inte trycka till för hårt. Camilla Forsman från Tollarp håller precis på att knåda till ett nytt lerstycke som ska snurras till perfektion.
– Luften ska ur, tvärtom mot när man bakar. Man knådar det inåt så det blir som en snäcka, visar hon.
Efter drejningen ska godset först skröjbrännas för stadga. Därefter glaceras föremålet och sedan bränns det igen. Fel tid, temperatur eller för snabb avsvalning kan göra hela tillverkningsprocessen om intet, så det gäller att vara noggrann från början.
Intresse att åldras med
Även om lektionerna bara pågår någon timma efter lunch väljer många att lägga en heldag i keramikverkstaden. På hyllor längs källarens passager står sådant som tillverkats och väntar på bränning. En del färdiga föremål kommer även att visas upp och säljas på folkhögskolans julmarknad den första advent.
– Det är lite hela byns julmarknad. Vi kommer att ha en försäljningsdel och en utställningsdel, säger Ingrid Svantesdotter.
Drejning ett måste
Innan eleverna tog sig an drejningen har andra tekniker prövats. Formning innebär fritt skapande och skulpterande. Ringling betyder att man bygger upp ett föremål genom att forma ringar av leran som placeras på varandra.
– Men drejning är ett måste. Ska man säga att man håller på med keramik så vill man ju behärska det, säger August Wingård.
– När man börjar bli lite äldre som jag ju har blivit är det väl bäst att inte ha för stora målsättningar med vad utbildningen ska leda till. Men det är kul att kunna göra något som andra kan uppskatta. Lera är ju ett material som man kan hålla på med hela livet, jag skulle nog tro att jag fortsätter med detta till dagen innan…
Text & Foto: Erik@espressomedia.se