Vem vill bli avskärmad

Jag erkänner att mycket i mitt liv styrs via min telefon. Här håller jag koll på alla mina vänner. Blir påmind om födelsedagar. Här finns mina arbetsdagar planerad. Den är min väckarklocka, min kamera. Den ger mig snabbt svar på frågor som dyker upp. Den ger mig även lite underhållning. Låter kanske hemskt? Men den gör ju faktiskt livet lite enklare. Den har ju inte skapat något nytt, utan den har bara komprimerat allt det jag gjort tidigare – fast nu paketerat i en och samma lilla manick. Ibland hör jag folk säga att – lägg undan den. Känn som skönt det är att inte vara beroende av en telefon. Men vem vill bli av”skärmad”? Det är ju som att säga till en alkoholist: Ställ nu flaskan i hyllan och känn så skönt det är att inte behöva tänka på spriten ett tag. Fundera på andra saker. Jo du. Känn på den. Så visst kan man väl säga att man är beroende. Men det var jag ju även tidigare. Jag var beroende av allt det som min telefon kan göra idag. Så egentligen är det ingen skillnad mer än att väldigt mycket nu finns tillgängligt på skärmen. Jag är en långdistanslöpare och njuter av att under ett par tre timmar kryssa runt i naturen. Jo, telefonen är med. Den dokumenterar mina turer och mina tider. Nu slipper jag ju ta bilen när jag är tillbaka och köra runt sträckan för att se hur långt jag sprang. Livet blir enklare. Man är som en rökare som känner på fickorna om det finns cigaretter och tändstickor när man lämnar hemmet. Fast nu är det telefon och laddare som gäller. För vem vill väl bli avskärmad?   Johnny Billinger, Redaktör]]>