Ett personporträtt och reportage om Malin Persson under tiden hon jobbade i Milano. Reportaget var publicerat i lokaltidningen Espresso media, som bland annat ges ut i Osby. Samma kommun som Malin är uppfödd i.
Berätta om ditt jobb – Jag jobbar som mönsterkonstruktör i Versaces Haute Coûture-ateljé. Om man ska försöka ge en bild av vad vi gör med endast ett exempel så skulle det nog vara klänningar till Oscarsgalan, eller filmfestivalen i Cannes, även om det givetvis bara är en del av allt som görs. I januari och juli hålls visningar i Paris, och däremellan fylls tiden upp av kunder eller kändisar att klä. Det är en väldigt frenetisk arbetsmiljö: du vet hur dags du börjar jobba, men aldrig hur dags du kommer sluta. Det händer att du jobbar hela natten för att färdigställa en klänning, för att därefter hoppa på ett flyg till Los Angeles där plaggen ska provas in och eventuellt justeras.
Hur kom du in på det? – Min passion för att göra kläder har jag haft sedan jag var liten. Jag tror jag sydde min första blommiga kjol när jag var runt 10 år gammal och därefter följde mängder av mer eller mindre lyckade experiment. Jag kommer bland annat ihåg att jag sydde ett par byxor på högstadiet, i ett chockrosa skotskrutigt tyg som mest liknande en filt. Sömnadskunskaperna var helt klart bättre än smaken vid den tiden. Det var hur som helst inte svårt att välja inriktning på gymnasiet: Textil och Konfektion på Jacobsskolan i Hässleholm. Jag har lärarna där att tacka för väldigt mycket- de gav mig tillräckligt med kunskaper för att bli antagen direkt till andra året på den treåriga designutbildningen på Instituto Europeo di Design (IED) i Milano.
Vad tycker du om det? – Jag älskar mitt jobb, även om det innebär galna arbetstider och mycket stress. Mönsterkonstruktörens roll i Versaces ateljé är dessutom som gruppledare. Du organiserar sömmerskornas arbete och ansvarar för att plaggen blir klara i tid.
Varför Milano? – Nästan hela min tid i Italien har jag bott i Milano och det är där jag är nu. Förra året bodde och arbetade jag i Modena, där Trussardi har sitt kontor men i och med jobbet på Versace flyttade jag tillbaka till Milano. Jag var 19 när jag flyttade, några månader efter studenten.
Hur kändes det att flytta dit? – När jag tänker efter var det inte så konstigt trots den enorma kontrasten. Jag tror att det är enklare att flytta när du är ung nog att inte fundera så mycket, innan du inser alla problemen och svårigheterna med det.
Vad tycker du om staden? – Milano är en industristad, förmodligen den mest frenetiska i Italien (nåde den som står still på vänstersidan i rulltrappan), men när du väl har funnit dig till rätta är det en charmig stad. Det finns ett enormt utbud av kultur, från utställningar till musik, alla dagar i veckan. Staden är inte lika vacker som Paris, men den är levande.
Hur är det att bo där? – Milano är till ytan ganska litet, så du kan ta dig överallt antingen med tunnelbanan, eller om du är modig, på cykel. Det enda egentliga problemet är byråkratin som är katastrofalt ineffektiv.
Har du haft några problem med språket? – När jag studerade pratade jag egentligen ingen italienska alls, undervisningen var på engelska, om än en ganska knagglig sådan, och i min klass var vi alla internationella studenter. Eftersom skolan krävde en enorm tidsuppoffring (ofta sov jag inte mer än 4 timmar per natt) hade jag inte direkt tid att lära mig italienska. När jag väl slutat skolan gick det desto snabbare. Många pratar ingen engelska alls här, så vill du göra dig förstådd får du helt enkelt lära dig italienska. Lyckligtvis är det ett relativt enkelt språk och när du hör det varje dag går det ganska snabbt att lära sig.
Vad har du för relation till Osby nuförtiden? – Jag brukar försöka komma hem ett par gånger om året, framförallt för att träffa min familj. Det är en stabil punkt i mitt liv, som är skönt att ha, även om jag är hemma ganska sällan.
Vilka är de största skillnaderna mellan livet i Osby och Milano? – Det är svårt att jämföra, när jag bodde i Osby gick jag på gymnasiet. Nu har jag jobbat i snart 6 år. Mitt liv hade varit annorlunda nu jämfört med när jag var 19 även om jag bott kvar i Osby. Om jag måste gissa, skulle jag kunna tänka mig att jag lagt mer tyngd på karriären här än vad jag hade gjort om jag inte flyttat till Milano. Dels för att staden inbjuder till det, och dels för att skolan och arbetet hela tiden har varit min mest stabila punkt här nere. Har du din familj långt borta tenderar du att fokusera mer på annat. Men det är som sagt bara en gissning, vem vet vad jag hade gjort om jag stannat kvar…
Blev allt som du förväntade dig? – Som jag förväntade mig? Inte direkt – tanken var att jag skulle ner till Milano och plugga i två år, för att sedan söka jobb i Köpenhamn eller Stockholm. Det var 8 år sen nu.