KONST/BESÖKSMÅL. En annorlunda och personlig utställning med fotografen Christer Strömholm som kitt blir höstens fokus på Wanås Konst. Mattias Givell, som under sina år som konststudent jobbade som assistent åt Strömholm, har låtit fotografens bildskatt bereda väg för samtida bildkonstnärers uttryck i ett möte som öppnar upp för egna tolkningar.
REPORTAGE FRÅN SOMMAREN 2022 – Aktuell information om vad som sker på Wanås konst hittar du på konstparkens hemsida
I luftrummet i skulpturparken samsas nu sommarens sista fjärilar med höstens första fallande löv. Vid en första anblick lika, men med helt olika riktningar. Med vernissage lördag den 10 september visas här en fotoutställning för första gången i Wanås Konsts historia.
– Christer Strömholm (1918-2002) är en av de viktigaste bland svenska konstnärer som har jobbat med fotografi som verktyg. I en tid då dokumentärt fotografi var rådande så jobbade han med det han själv kallade subjektivt fotografi. Han använde det som fanns i sin egen omgivning för att berätta en historia. Jag tror att han hade gillat den här utställningen, säger Mattias Givell, verksamhetschef på Wanås Konst och curator till utställningen.
Möte med samtida fotokonst
Titeln på utställningen ”Var egentligen börjar någonting?” är ett av många visdomsord som Strömholm strödde omkring sig nedkratsade på kartotekblad klamrade på negativsamlingarna i hans studio. Under rubriken samlas nu samtida fotokonstnärer som har valts ut efter associationer till de olika grenarna av Christer Strömholms fotogärning. Annika Elisabeth von Hausswolff (Sverige), Aziz Hazara (Afghanistan), Gosette Lubondo (Demokratiska republiken Kongo), Eric Magassa (Sverige) och Eiko Otake (Japan) med William Johnston (USA).
I utkanten av synfältet
– Även Nationalmuseum gör en utställning om Christer Strömholm i höst, det var viktigt för mig att detta skulle bli något annat. Det jag tidigt fastnade för var hans mer symboliska bilder. Ofta med motiv som man bara ser i utkanten av synfältet när man egentligen är på väg någon annanstans, säger Mattias Givell.
– Jag tror att det är första gången som en utställning presenterar Christers bilder så här blandat. Det kan vara en bild från Japan, en från sommarstället i Provence och en annan som bara är hål i en vägg.
I ljuset av parken
Längs promenaden genom parken har en rutt markerats ut med rosa prickar. Det finns även en karta som visar vägen och qr-koder som leder till mer information om utställarna.
Vid varje hållpunkt på vägen möter ett antal av Strömholms bilder en serie av någon av de samtida konstnärernas verk. Även här sker mötet i utkanten av synfältet – bilderna är placerade så att de kommenterar varandra snarare än att man betraktar båda konstnärerna samtidigt.
– Det är sällan man ser fotoutställningar i en miljö med naturligt ljus. I stället för en artificiell, jämn belysning färgas de av bladverkkens skuggor och hur solen står på himlen, konstaterar Mattias Givell.
Varierande uttryck
Och de samtida konstnärernas medverkan skiljer sig lika mycket i uttryck som geografiskt. Koreografen Eiko Otake har placerat sin kropp och porträtterats i olika miljöer i Fukushima efter kärnkraftverkshaveriet 2011.
Eric Magassas vardagsnära bilder av kontrastfyllda stadsmiljöer är hämtade från hans instagramflöde.
Annika von Hausswolffs ofta kollageartade verk skildrar ”auktoritär arkitektur” och bearbetar bilder av lekplatser för att skapar nya betydelser.
Ljus och mörker
I den stora logbyggnaden som är parkens huvudkonsthall visas filmkonstnären Aziz Hazaras verk Eyes in the Sky och Rehearsal. Båda filmade i Afghanistan och skildrar barn och lek i skuggan av krig. Här visas även ett mörkt stråk av Strömholm, som under sitt tidiga liv engegerade sig i nazistiska rörelser i Sverige, men senare bytte sida och stred för demokrati i bland annat inbördeskrigets Spanien och motståndsrörelsen i andra världskrigets Norge.
– Mörkret här inne är en förutsättning för att visa filmkonsten, och ljus behövs för att visa fotografier. Christer gillade att vrida och vända på saker och avbildade inte världen som bra eller dålig. Ett exempel är bilden från spanska inbördeskriget där en vakt ur Guardia Civil, som upprätthöll General Francos diktatur med brutala medel, avbildas som en pappa tillsammans med sin son, säger Mattias Givell.
Text&foto: erik@espressomedia.se