Kräftcocktail

ÖVRIGT

Kräftätandets vett och etikett från Husmanskostens vänner. En kräfta innehåller förhållandevis lite mat och är inte helt lättillgänglig. Man kan säga att den håller på sig i det längsta. Bristen på volym kan man naturligtvis kompensera genom att äta desto fler kräftor och ytterligare några därtill. Men man bör också tillgodogöra sig en ät-teknik, som gör att man kan nyttja och njuta av varje enskild kräfta på ett maximalt sätt. Det finns ingen etikett som bestämmer hur man ska äta en kräfta. Kräftkalaset är väl snarare delvis ett utslag av vår önskan att någon gång enstaka gång kunna kasta oss ut i en kulinarisk njutning tämligen hänsynslöst och utan tanke på att värdinnan eller bordsgrannen bevakar vårt bordskick. En rejäl kräftskiva ska vara en audiovisuell upplevelse. Det goda kräftspadet får ljudligen insugas och det väl sammanhållna innehållet från en stor välmatad klo kan mycket väl först avnjutas med ögat och kommenteras i uppskattande ordalag. Du får gärna lägga ett par tre kräftor på din tallrik åt gången, men du bör av artighetsskäl inte välja och vraka i sökandet efter breda bakar (honor) eller osedvanligt stora klor. Låt slumpen styra ditt val! Även det faktum att kräftor inte äts med konventionella knivar och gafflar, utan huvudsakligen med hjälp av flitiga fingrar antyder en av alla accepterad och välkommen uppluckring av normalt bordskick. Denna lite odisciplinerade arbetsmiljö understryks också av förekomsten av rejäla haklappar, lustiga små hattar av papper samt inte minst av ett ovanligt stort antal snapsvisor. Kräftor ska inte bara ätas – de ska njutas!