Hur står det till med groggkulturen idag? Frågan är berättigad. Den 21 augusti varje år firas Groggens dag av bl a de tappra inom Husmanskostens Vänner.
Varför just den 21 augusti? Jo, det var det datum som den brittiske amiralen Edward Vernon år 1740 införde den nya ordningen att spä ut sjömännens dagliga ranson av rom med vatten, detta för att något minska det fylleri som rådde inom den brittiska flottan. Vernon bar en uniformsrock sydd av ett grovt tyg kallat grogram och han fick därför öknamnet Old Grog, vilket sedan fördes över till den utspädda romen. Därmed var groggen född! Seden med sprit/grogg infördes för övrigt även i den svenska marinen i början av 1800-talet, där man fick 6 cl sprit fördelade på middag och kvällsmat.
Men vad är grogg? Jo grogg är en blandning bestående av någon spritdryck och vatten, läsk, juice eller annan alkoholfri dryck. Groggvirke kallas den alkoholfria delen av groggen. En grogg har således bara två beståndsdelar till skillnad mot en drink som har fler ingredienser. Gin & tonic är en typisk sommargrogg, hembränt och lingondricka en norrländsk klassiker.
Jag som är född i slutet av 1940-talet minns groggkulturen på 50- och 60-talen. Mina första minnen handlar om 50-talet och min pappa Arne och hans två kusiner Erik och Nisse (alla tre var för övrigt endabarn, lite ovanligt på den tiden). De sitter i trädgården en solig sommarsöndag. Kostymkavajerna har de hängt på trädgårdsmöblernas ryggstöd, slipsarna lossas, översta knappen i de vita nylonskjortorna knäpps upp, ärmhållarna stramas åt, cigaretterna (John Silver och Bill) sitter stadigt i mungipan. Så fylls de vackra, skira grogglasen med några centimeter Eau-de-vie och fylls upp med källarsval sockerdricka – en s.k. Grosshandlargrogg. Fattas bara, Erik kallades Grosshandlaren. Någon is fanns inte. Och så Skål! Struphuvuden som guppar och ett samfällt Ahhh, den var bra! Som omväxling dracks whisky och sodavatten.
På 1960-talet kom jag i mer personlig kontakt med groggen. Grogg var den självklara drycken inför lördagsdansen i Häradsbäck, Älmhult, Osby eller var det nu var. Renat och Loranga var nog den vanligaste varianten med Explorer och Zingo som god två. Rom och Cola förekom också men sågs som lite fisförnämt. Att blanda gin och Tonic var dumheter (och dessutom beskt).
Men vad hände sedan? Groggandet levde väl vidare med Trocadero, Merry och Pucko men riktigt som tidigare blev det inte. Öl, vin och mer sofistikerade drinkar tog över alltmer.
Visst dricks det groggar idag, men begreppet grogg har kommit i skymundan och egennamnen lyfts i stället fram liksom benämningen long drink. Sällan får man frågan om man vill ha en grogg utan snarare om man vill ha en GT, en Screwdriver etc. Och de klassiska grogglasen lyser oftast med sin frånvaro.
Låt inte den gamla fina groggtraditionen försvinna. Plocka fram de gamla grogglasen och något gott att hälla i dem. En grogg behöver inte vara stark, den kan spädas till stor volym och vara en värdig törstsläckare en ljummen eftersommarkväll. Prova en grosshandlargrogg, du kommer inte att bli besviken, jag lovar!
BENGT ARNE LARSSON