Tack Daniel för stafettpinnen! Det är en ära att få ta emot den från granngården och få ge min egen bild av Göinge – mitt hem och min bästa plats på jorden. En göing är jag nämligen, i all min enkelhet men med hela mitt stolta hjärta! Här kommer berättelsen skriven av Helena Lööf, från Getaberga.

Jag får kanske börja med att erkänna att jag inte alltid har varit den stoltaste av göingar. Det fanns en tid när jag längtade bort, och tog chansen så fort jag fick den. Efter några års exil på annat håll kom jag dock tillbaka! Till en början var det kanske de överkomliga huspriserna som utgjorde den största lockelsen – men det tog inte lång tid förrän jag kände mig mer hemma än någonsin förut. Det är väl som så mycket annat i livet, att man vet inte hur bra man har det förrän man saknar det! Tillvaron här är väl kanske inte enklare än på andra platser, men i Göinge finns det alltid utrymme för ett djupt andetag. Det finns så mycket som är både vackert och jordnära här, i naturen såväl som hos människorna. Det jag tycker karaktäriserar Göinge och dess invånare allra mest, det är en befriande enkelhet: Här behövs det inga krusiduller. Här kan man vara sig själv och göra det man vill. Det är inte så att man inte blir uppmuntrad, men det är inte heller så nära tillhands att en göing blir imponerad. Det är väl inte för inte som ”Dä ä väl inte nöd mä dä” är det mest karakteristiska göingska uttryck jag kan komma på. Vid sidan av ”rafängt” eller ”rafärit” så klart. Behändigt och enkelt ska det vara!

Tillbaka till Getaberga och tillbaka till mina rötter

Efter några år i Broby flyttade jag, tillsammans med min man och våra två söner, till gården där jag växte upp. Hemma är numera Getaberga, min alldeles egna hörna av Göinge (nåja, min alldeles egna är det faktiskt inte – det är några fler än jag och min familj som bor här). I Getaberga finns Bosagården, där jag nu är elfte generationen som bor och verkar. Det är en ibland något svindlande tanke, det där med att vara en del av en lång rad av personer som gett sitt bidrag och gjort sitt avtryck på platsen. Att bo på en gård där det bedrivs lantbruk utan att vara lantbrukare är inte alltid det enklaste. För er som har sett serien ”Hjälp – vi har köpt en bondgård!” kan jag hinta om att vi utgör den verkliga, men inte lika tv-kompatibla, versionen av en liknande historia. Men vi gör vårt bästa och vi har ganska kul under tiden!

Att komma tillbaka till Getaberga har fått mig att inse vikten av rötter. Det är en trygghet att ha tillgång till och att känna sina rötter. Det hjälper mig att stå stadigt och att se mig själv som en liten del i allt det stora. Här har mina förfäder slitit och verkat, och precis som jag har de varit helt vanliga göingar. Även om mina rötter är en trygghet och en självklarhet för mig, är det givetvis inte en självklarhet att rent fysiskt finnas mitt i sina rötter. Hade alla gjort det, hade samhället stått ganska stilla.

I Göinge finns också många människor som befinner sig långt från sina rötter, och de måste också få möjlighet och förutsättningar att skapa nya sådana. Och en sak till måste vi väl ändå slå fast: Rötterna må ge trygghet och stadighet. Men oavsett hur djupa rötter vi har, så måste vi ändå få möjlighet att växa och utvecklas.

Alla behöver sol, ljus och näring

Jag lever ett annat liv än vad tidigare generationer på gården har gjort, men det har ändå varit viktigt att skapa något utifrån mina förutsättningar och det jag kan. Därför bedriver vi en småskalig grönsaksodling. Det är vårt sätt att att bidra till vår plats och människorna runt omkring oss. För oss finns det inget lyxigare än en kasse nyskördade grönsaker! Grödorna vi odlar och säljer är, liksom vi, i allra högsta grad beroende av sina rötter för att kunna växa vidare. Om inte rötterna får tillgång till den näring de behöver, då blir det inte mycket till skörd. Olika grödor behöver olika mycket och olika sorters näring, men alla behöver de sol och ljus för att växten ska ta fart. Dessutom behöver växterna utrymme att få breda ut sig på. Ni hör själva! Växternas behov skiljer sig inte så mycket från människornas!

Det är just detta som är det fina med att bo i Göinge. Här har jag tillgång till rötterna, men också tillgång till det jag behöver för att växa vidare.

Tack för att jag fick dela min berättelse med er! Nu väljer jag att skicka vidare till någon som är en ganska nybliven göing och som har ett annat perspektiv på människors växande – Johannes Lindh.

Hej!

Östra Göinge, Skånes gröna hjärta, är en fantastisk plats – och här bor många stolta göingar. På den här sidan lyfter vi dem och lite av det som gör att vi trivs så bra här. Fler berättelser av Göingebor hittar du på ostragoinge.se/goingeborberattar.

Det är kraften i det vi gör tillsammans som får oss att lyfta!

Anna Bertram, Tillväxtstrateg Mailadress: skanesgronahjarta@ostragoinge.se