Vem är du – vem är jag

Den största delen är syre och väte i form av vatten. Vi har också kol som skulle räcka till ett par påsar grillkol, järn till två rejäla spikar samt svavel till några stora tändsticksaskar. Psykologen skulle säga att vi har hyfsat bra koll på våra personligheter. De byggs upp med hjälp av våra gener och prägling i unga år. Så vi har mycket att tacka våra föräldrar för. När vi sen flyger hemifrån så sitter det som berg. Vi kan träna och lära mer, men den du blivit – den är du oavsett vad du eller andra tycker om det.   Vår ålder kan vi ju utläsa på olika sätt, men frågan är hur gamla vi känner oss. Vi åldras ju inte i tanken. Att vi blir lite tröga med åldern kan ju bero på en mängd andra orsaker som vi inte ska gå in på här. I våra drömmar rör vi oss ofta i en obestämd tid vilket ju självklart ställer till det när personer från olika decennier plötsligt agerar i samma sekvens. Jag tror vi når en mognadsålder, sen blir vi aldrig äldre. Resten får vi acceptera.   Vårt egentliga jag framkommer heller inte under förälskelsen. Där är kärleken blind. För många blir det därför ett bryskt uppvaknande när vibrationerna så småningom ebbar ut. Där och då måste vi ju förstå att det är hon/han jag ska leva med. Ingen av oss kommer att förändras. Du får helt enkelt beräkna hur många procent av denna person du älskar. Resten måste du stå ut med. Så är det.   johnny@crbyra.se]]>