Livet var en dans

Det samma gällde senare Silverdalen dit vi liftade eller åkte med buss på sommarhalvåret. Det var före discons tid. Jo det finns en tid före diskoteken. Under 70-talet så var det många folkparker att välja på, så utöver Älmhult blev det Grottebacken i Osby och Granada i Lönsboda. Sen kom diskoteken och det fanns helt plötsligt en mängd möjligheter överallt att dansa. Idag är det annorlunda. Visst det finns minidiscon för de unga – men för övrigt är det tyst. Inga Folkparker, inga lokala diskotek. De unga idag måste åka till Växjö eller Kristianstad långt för att dansa. Ok, Balders Hage är ett undantag som funkat i flera decennier. Till många föräldrars förtret som tvingats avstå vinet en lördagskväll för att istället åka 5-10 mil genom den småländska snötyngda urskogen, för att leverera eller hämta sina ungdomar. Frågan är om det alltid kommer att förbli så här torftigt? Eller kommer vi om 20 år att skratta eller förfäras av hur snålt det var då för ungdomar att ha roligt på hemmaplan.   Vi som idag är från 40 år och uppåt, har haft möjligheten att ”dansa” oss upp genom livet. Det innebar samtidigt att man ”umgicks” mer mellan könen. Om det har påverkat oss åt något håll – finns det säkert någon klok person som utrett. Men all mänsklig kontakt oavsett, innebär att vi lär oss mer av varandra och bygger vår sociala kompetens. Vår kommunikation idag sker till stor del via teknik. Om det är hämmande eller utvecklande för oss människor, får framtiden utvisa. Det är definitivt tråkigare. johnny@espressoreklam.se]]>