Min släkt har en lång tradition i Göingebygden med starka band till den Sjöstedtska släkten även om just jag har fått lite ”friskt” blod från trakterna mellan Tyringe och Perstorp då min far är från Smedeboda. Skönt att slippa vara anonym! För det är svårt i Östra Göinge, särskilt när man träffar den äldre generationen, vars första fråga brukar vara ”hockens tös ä du?”. Vi yngre (jag räknar mig fortfarande som ung) säger kanske istället ”men är du härifrån?”.
Mitt svar kan se lite olika ut beroende på vem som frågar, antingen är det Arnes tös, min far som var aktiv i flera olika föreningar, bland annat Lions, biodlarföreningen, hembygdsföreningen, fackföreningen m. fl. Kan hända att det är härifrån jag har fått mitt föreningsengagemang! Han jobbade i många år på Vävstolsfabriken i Glimåkra och innan dess på Broby Industrier –
”spånskivan”. Det kan också vara Lizzies dotter, mamma som jobbat inom äldreomsorgen både i hemtjänsten och på olika boenden här i vår kommun.
Men såklart också Anton Winthers barnbarn! Anton, som jobbade hela yrkeslivet på Svenssons mekaniska i Glimåkra, var ute i berget och på många andra ställen och lagade maskiner och bidrog till många av de Göingehistorier som berättas om och om igen. Speciellt den om när han sköt råttan i vardagsrummet med hagelbössan…!
Skoltiden, för min del, avhandlades på Göingeskolan där jag gick ut med höga betyg för att sen kapas vid knäna när vi kom in till Österänggymnasiet och naturvetenskaplig linje. Efter mycket gråt och tandagnisslan och vänner för livet klarade jag mig igenom med hyfsade betyg och har sen lyckats med både en kandidat- och en magisterexamen i molekylärbiologi/genetik med inslag av arbets- och organisationspsykologi.
Arbetslivet startade med ett halvår i ett galoppstall på Irland där vi bodde i en familj med sex barn på 3, 4, 5, 7, 8 och 9 år… Puh! Väl hemma och en månads vila blev det jobb som laboratorieassistent på ”kryddan” i Knislinge.
Inte kunde jag ana att jag skulle stanna där i nästan 19 (!) år men eftersom arbetet i den internationella koncernen som då ägde företaget, bjöd på så många olika utmaningar i form av en rad olika projekt där vi både dubblade produktionen, införde helt nytt affärssystem och tog ansvar för en hel produktgrupp och levererade till hela världen hade vi aldrig tråkigt på jobbet.
Jag tog mig vidare till befattningar som logistikchef med ansvar över alla inköp, produktionsplanering och frakter och produktchef på Europa-sidan med chef i Holland. Men även allt roligt har ett slut och 2015 halkade jag in på ett bananskal på ett annat roligt jobb och det var ett vikariat på kultur- och fritidsenheten här i vår kommun som sedermera blev ett fast jobb på samma enhet där jag fortfarande är kvar.
“ Inget slår föreningslivet när det gäller att skapa en gemenskap!
Nu fick jag, som gammal föreningsmänniska, helt plötsligt göra karriär av min fritid, superkul! Särskilt roligt är det att motbevisa folk som säger ”här finns ju ingenting att göra!” för är det en sak som är säker så är det att här finns sannerligen saker att göra och upptäcka. Här, i Skånes gröna hjärta!
Mitt engagemang i föreningslivet började i Glimma ryttarförening som 9-åring, hästintresset och hästar har jag fortfarande även om jag inte hinner rida lika mycket längre.
Jag kan inte komma på något som slår föreningslivet när det gäller att skapa en gemenskap, en tillhörighet, en känsla av sammanhang och även här vänner för livet som alltid ställer upp för varandra oavsett om man inte hörts av på flera år. Detta ledde mig sen även in på den politiska arenan där jag varit aktiv för Centerpartiet i kommunen på olika nivåer i 20 år nu.
Privat träffade jag tidigt min man, Henrik, mjölkbonde från Västraby. Mycket praktiskt med en bonde till en hästtjej, aldrig någon som klagade på att man la all tid på hästarna eftersom han alltid jobbade själv och dessutom kunde hjälpa till att dra hem foder!
Vi har lyckats med konststycket att få tre fina killar, Anton (15), Erik (13) och Axel (snart 10). Tre killar med helt olika förutsättningar, en med Down´s syndrom, en med autism och en som blev helt normalstörd även om vi just där och då lite lätt luttrade undrade vad det skulle vara för ”fel” på honom. Tre helt olika resor som bara fortsätter, helt underbart och såklart skitjobbigt emellanåt precis som med alla