Ivåra gener finns rädslan och förståndet. De får oss att ta beslut så att vi håller oss till flocken, för det innebär trygghet och troligen överlevnad. Vi gör som alla andra. Oavsett hur det går. Det är en instinkt som de allra flesta människor följer utan att reflektera. Det går liksom av sig själv.
Men det måste inte vara så. Idag kan man avvika och det kan gå käpprätt – åt båda hållen. Men är det inte just detta som innebär att – leva? Att använda den potential var och en har fullt ut. I så fall måste vi utmana rädslan. Vi får inte låta vårt resonemang starta i våra skallar som maler ner den ena möjligheten efter den andra.
Vi kan så mycket mer. Vi måste bara trigga fram allt det där som vi kallar liv. Att göra så mycket vi kan och hinner på den tid vi har till förfogande. Enligt buddismen så ska du göra precis det du vill och önskar – så länge du inte skadar någon annan.
Många av dem vi räknar som framgångsrika, har följt magkänslan istället för flocken. De har utmanat sina rädslor. Anneli Pompe har bestigit alla kontinenters högsta berg, där då även Mount Everest ingår. Hon har dessutom haft världsrekordet i fridykning. Med ett andetag dykt ner till 126 m och sen upp igen. En resa på drygt sex minuter. Anneli har hällt tändvätska på sin rädsla. Identifierat den och plockat ner den i molekyler. Då är det inte längre farligt att fånga tillfället. Säga ja. Bryta ett mönster. För vad är det egentligen som kan hända? Troligen en ny upplevelse. En ny lärdom. En ny bekantskap. Ett nytt liv. De allra flesta människor har en potential som ligger på en helt annan nivå, än vad vi använder.
Vill du ta del av den, så måste du börja ”leva”.
johnny@espressoreklam.se
]]>