LEDARE. Att jobba med tidning är ett varierande jobb – men ofta är dagarna ganska lika. Förmiddag – lunch – eftermiddag. Stressiga dagar och lugna dagar men ganska sällan överraskande.
Jag skulle hoppa in i bilen för att käka lunch när en lös hund sprang förbi. Inget särdeles uppseendeväckande, men när jag såg samma hund springa lös över centrumgatan kors och tvärs så vaknade hjärnan till. Vände bilen, följde hunden, tappade bort den och hittade den igen.
Det händer ju att man ser saker och tänker – det där kan nog sluta illa – utan att egentligen lägga tillräckligt mycket vikt vid det för att bryta sitt dagliga mönster. Men just den här dagen kickade kombinationen lösspringande hund och försommarens lunchtrafik igång tillräckligt med oroväckande varsel för att vända 180 grader.
Halvvägs ut mot riksväg 15 fick jag syn på hunden igen. Två tjejer i en bil gjorde också en tvärvändning i vardagen, och vips så var vi en liten sökstyrka. Nummer byttes och samband upprättades. Stängsel kom emellan oss och föremålet för vår överraskande sökinsats. Hotet började stiga från riksväg 15 till riksväg 23, vi delade upp oss för att täcka upp ett större område.
Är en lös hund tillräckligt för att ringa 112? Har vi något i någon av bilarna som kan funka som koppel?
Något ätbart som kan tänkas locka en hund? Chokladbrownies – men det är direkt olämplig hundföda.
Jakten gick genom rondeller och under och över järnvägen. SOS alarm reagerade vid uppringning och polis meddelades. Snart var vi tillbaka i centrum där fler började höja på ögonbrynen och anslöt till sökinsatsen. Sambandskedjan gick via telefon över centrumhalvorna som delas av järnvägen. Och så – vips – var allt över. Hunden hade själv hittat tillbaka till sin ägare. Den hade slitit sig ur sin sele och var nu åter. Trampdynorna ömmade nog, men inga större incidenter hade inträffat.
Slutet gott allting gott. Skinkbiten som jag plockat upp på ett café för att locka hund fick jag själv äta upp – så det blev lite lunch ändå. Och trots att vårt lilla sökteam förmodligen gjorde noll skillnad för händelsernas utgång, så kände jag ändå att vi gjort en insats. Det blev också en påminnelse om att agera i stundens allvar – och att människor är villiga att hjälpa till i stället för att tänka att ”det där tar nog någon annan ansvar för”.
Kanske någon vill ta med tanken ut i sommaren. Njut av semestern, bryt lite mönster och se det som händer runt omkring. Det kan vara nyttigt att bli lite omskakad – och ibland gör den där tvärvändningen skillnad.
Glad sommar!
ERIK, REDAKTÖR