Har du någon favorit-väg? Kanske en liten skogsväg ut till landstället eller den stora motorvägen som för dig snabbt in till stan? En av de vackraste vägarna jag vet är E4:an utanför Huskvarna. Bara några meter från de snabbt farande bilarna sträcker Vättern ut sig och stoltserar med sina böljande vågor och Visingsö i fjärran. Det är en fröjd att köra på den vägen- än mer att åka och bara njuta.
Det är en väg jag gärna hade kört på oftare. Men den vägen kan inte ta mig överallt. Den går mellan Helsingborg i söder till Torneå i Finland. Men den tar mig inte till stranden i Åhus, Tjörn i väst, mataffären inne i byn eller till mina vänner. Det behövs fler vägar, även om de inte är lika vackra. Vissa vägar är stora och breda, andra smala och krokiga. Vissa vägar är beklädda i asfalt, andra med grus. Vissa omges av vackra, öppna vyer – andra med tät skog precis vid vägkanten. Men alla för de oss framåt.
Lite så är det med livet också. Vissa passager och stunder är helt ljuvliga och lätta att förstå. Andra säsonger är krokiga och besvärliga. Sikten är knapp och vi oroar oss över vad som väntar efter nästa kurva. Men jag tror att även livets olika vägar behövs och kan föra oss framåt. Att också de jobbigare stigarna som vi ibland behöver vandra på, kan lära oss något eller få oss att växa.
Jesus säger i Bibeln att ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” Jesus vill visa oss vägen och hjälpa oss på livets både stigar och motorvägar. Men Han säger också att Han är vägen- vägen till Fadern. Jesus erbjuder oss en väg som inte bara går mellan Helsingborg och Torneå, utan som sträcker sig bortom det här livet och in i evigheten.
Och du får gå på den om du vill. Det är bara att koppla upp dig mot GPS:en som är Jesus själv och säga ”Ja, jag vill följa dig. Både när livet erbjuder krokiga och grusiga små skogsvägar, men också när solen skiner och vackra vyer, som Vättern, omger vägen där jag går”. Gud välsigne dig och din livsvandring!
FELICIA NEWMAN HEDIN
PINGSTKYRKAN OSBY