PERSONLIGT. Bland hästar, höns och historiska omgivningar låter Ann Jönsson urgamla nordiska hälsokunskaper få nytt liv.
När hon startade Naturmedicinska akademin 2004 var många skeptiska till alternativ medicin, men när det nu är dags att fira 20 år har pendeln vänt.
– Av all kunskap jag har tagit till mig genom åren är det mycket som jag känner igen att de äldre generationerna gjorde redan i min barndom.
Att prata om julen med Ann jönsson tar oss genast tillbaka ända till 1977. Från det året var hennes decembertid länge förknippade med tidiga mornar och ett intensivt arbete.
– 1977 blev jag vald till Lions första Lucia, och flera år därefter höll jag i Luciafirandet. Det var intensiva perioder med repetition, för att sedan börja lussa på fabriksgolvet på Tarkett klockan fyra på skiftet.
Med några korta perioder i större städer som undantag har Ann Jönsson alltid varit bosatt i Göinge. Föräldrahemmet ligger granngårds, och den fastighet där hon nu driver sitt företag köpte hennes far för att ha en tillverkningslokal till sin firma.
– Far jobbade med vattenrening, och uppfann det som kallas för Göingefiltret. Någon tillverkning blev det aldrig på gården, men ladan som skulle nyttjas till det har jag i dag renoverat för att använda som utbildnings- och behandlingslokal och butik, berättar Ann.
Bland stengärden och grangärden vandrar hästarna Balder och Freja. Några får kommer nyfiket fram och hälsar på oss. I stalldelen i en lada som byggdes 2011 för att efterlikna ett forntida långhus har hönsen fått flytta in för att klara kylan. Sommartid används ladan för både föreläsningar och festligheter. Väster om vägen vilar gravhögar från bronsåldern och på dammen vid botten av Gastabacken har isen lagt sig intill Anns eldstuga.
– Gastabacken har fått sitt namn efter de gamla bronsåldersgravarna, och är en av de platser som finns registrerade som spökplatser hos lantmäteriet. Men det är i alla fall inget som jag har haft ont av, säger Ann.
– Förr i tiden lekte skolbarnen från Östaröds skola i backarna här, och nu har jag startat skola på gården. Det känns som att cirkeln sluts litegrann.
Nedärvda kunskaper
Sedan 2004 har ungefär 600 elever passerat genom Naturmedicinska Akademin. Ett femtiotal av dem är certifierade Mégineterapeuter, många av dem med egna praktiker i Göingetrakten.
– Mégine är ett fornnordiskt ord för livskraft och metoden är ett koncept som är utvecklat här, berättar Ann.
Man skulle kunna säga att Ann kom i kontakt med alternativ medicin i början av 80-talet. Men egentligen började det mycket tidigare.
– Jag växte upp i det gamla bondesamhället. Vi bodde fyra generationer på gården; det var far och mor, farmor och farmors mor. Tankarna och kunskaperna om naturen som en läkande kraft fanns kvar i de äldre generationerna, i allt från kost till omslag när man hade gjort sig illa, minns Ann.
– När jag sedan började läsa österländsk läkekonst var det som att allt jag lärde mig bekräftade sådant som jag redan kände till sedan barnsben. Jag är övertygad om att de här kunskaperna är något som har funnits bland människor i hela världen. Det man kan slå sig för bröstet med i Asien är att man har varit väldigt duktig på att bevara kunskaperna in i modern tid, säger Ann.
Ett avgörande möte
Det var när Ann själv drabbades av sjukdom i början av 80-talet som hon på allvar började intressera sig för naturmedicin.
– Jag fick reumatisk artrit, en kronisk sjukdom som läkarna sa till mig att det inte gick att bota. De rådde mig att inte bo på landet, inte skaffa barn och att inte behålla mina djur, minns Ann.
Vid samma tid mötte hon en kvinna som skulle komma att bli hennes stora mentor inom området.
– Kerstin Helge Dahné. Hon var naturläkare på 80-talet men här i Göinge mottogs hennes metoder inte väl. Hon flyttade upp till Stockholm där hon drev en blomstrande praktik under många år. Hon kom fram till mig vid ett tillfälle och sa – ”Jag ser att du har ont tös, jag kan hjälpa dig”. Hon menade också att det var hennes förthänst att jag fanns – det var hon som hade presenterat mina föräldrar för varandra för många år sedan på en IOGT-dans.
Vilken tillit man än har till naturmedicin så kan vi konstatera att Ann ännu i dag bor på landet, med sina djur – och sedan 80-talet har hon hunnit få både barn och barnbarn.
– Jag gick i lära hos Kerstin Helge i fem år och lärde mig om homeopati, zonterapi och örtmedicin, innan hon sa till mig att jag behövde hitta en annan lärare. Då, i början av 90-talet, hade det öppnat en skola i Malmö där jag började studera traditionell kinesisk medicin hos Miquel Rodriques – en annan viktig mentor. 1996 hade min reumatism klingat av, och i dag har jag två barn och fyra barnbarn. Jag önskar att läkarna hade sagt till mig, att vi kan inte bota dig, men du kanske kan få hjälp någon annanstans!
Berättare med många strängar
Utöver sitt intresse för naturmedicin är berättandet en av Ann Jönssons stora drivkrafter. Hon har spelat in flera skivor med egen musik och skrivit böcker. Bland annat romanen ”Snapphonor” som skildrar kvinnor som levde i Göinge på 1600-talet ur ett skönlitterärt perspektiv.
– Min tredje stora mentor är Birgitta Onsell, som jag träffade under en utbildning till guide för utställningen Efter tusen år av tystnad i Malmö. Hon öppnade mina ögon för det patriarkala inom andligheten, och lärde mig om Gudinnan och gudinnetron, som länge varit en del av folktron, säger Ann.
Folktron hänger kvar
Precis som vi kan se att Julen är färgad av många tiders traditioner menar Ann att man bara genom att titta på de namn på platser vi har runt omkring oss kan ana den bredd av trosuppfattningar och traditioner som har format våra trakter genom tiderna.
– Just här omkring finns det många platser med namn som Trolla-backarna och Trolleberga – ett tecken på att det har funnits de som sysslade med vad som under medeltiden kom att kallas för trolldom. Den gamla kvinnan, häxan, haggan sågs som ett hot men satte nog sina spår. Jag vill mena att folket i Göingeskogen var ett naturfolk. Göinge kallades en gång för Gydinge och Gything som kan betyda Gudinnans, prästinnans och Gydjans rike efter det gamla fornnordiska ordet gyda.
Mer om kopplingarna mellan äldre trosuppfattningar och namn på platser i Göinge är ett ämne som Ann just nu håller på att skriva sin nästa bok om.
– Jag vet inte när den blir färdig, och vi får se hur den tas emot. Det är svårt att lyfta fram en alternativ historia, konstaterar Ann.
– Även i gamla talessätt och uttryck kan man hitta paralleller till vad traditionell kinesisk medicin lär ut om hur våra organ är kopplade till olika känslor. Att reta gallfeber på någon. Att bli så rädd så man kissar på sig. Rädsla och ilska är kopplade till lever och galla.
Pendeln har vänt
När Ann 1996 öppnade Naturhälsan i Göinge var reaktionerna inte odelat positiva.
– Många tyckte att det jag höll på med var märkligt. Jag ville ställa upp en tipi för att ha någonstans där man kunde elda och samlas med skydd från vädret. För det behövde jag söka bygglov, och när det kom ut pratades det en del. Men på något vis öppnades flödet. Vi har börjat se baksidorna på det kemiska och syntetiska, och naturmedicin handlar som mycket annat i dag till stor del om kost, och hur vi mår av det vi stoppar i oss. Jag brukar ofta säga att det som är normalt inte är detsamma som det som är naturligt, säger Ann.
När Ann startade sin utbildningsverksamhet sammanföll det även med att företagande på landsbygden uppmärksammades. Sedan dess har hon blivit utsedd till till ambassadör för kvinnligt företagare av Näringsdepartementet med Maud Olofsson i spetsen. Hon har blivit vald till årets Göing, och årets Queenia och årets Yrkeskvinna av föreningen Business and professional Women. Utmärkelser som hon är väldigt stolt över.
Hon har även blivit kallad Häxa – ett epitet Ann Jönsson menar har påverkat henne en del – både på gott och ont.
– Lite oförsiktigt så sa jag till en journalist att jag tog det som en komplimang när hon sa att man skulle kunna kalla mig för en häxa. Det blev en stor rubrik ”Kalla mig gärna Häxa”. Jag hade små barn på den tiden, och märkte att det väckte en hel del uppmärksamhet som blev negativ för dem. Samtidigt så tror jag att det blev en trigger för mig att börja gräva i historien om hur kvinnor har verkat för att hålla kunskaperna om naturmedicinen levande genom tiderna, trots att det ibland har varit straffbart med döden. Så på sätt och vis kom det något gott ur det. Men jag är glad om du inte skriver ”häxa” i rubriken skrattar Ann.
Text&Foto:Erik@espressomedia.se