Vissa hävdar att armagnac mognar fortare än cognac och därför är inte heller kraven på lagring lika stränga för armagnac. Många experter menar emellertid att det är tvärt om, dvs. att armagnac mognar långsammare än cognac. De flesta kvalitetsproducenter lagrar emellertid sin armagnac mycket längre än vad regelverken kräver.
Armagnac lagras oftast i minst tio år för att komma till sin rätt men når sin höjdpunkt först vid trettio års ålder eller mer. När nya fat används är det bara under en kort period. För bättre och långlagrad armagnac används fat som är gamla och således inte längre så aktiva. Det gör att armagnac kan nå mycket hög ålder utan att tanninerna tar överhanden och drycken således behålla sin fräschör och utomordentliga smakrikedom.
Lagringen sker av tradition på ekfat från Manlezun-skogen. Den är känd för sina nästan svarta ekar, som präglar landskapet där. Sedan ekarna fällts sågas de upp för att lufttorka i fem år innan man gör fat av dem. En första lagring av den sprit som ska bli armagnac sker under 6–12 månader på nya ekfat. Därefter fortsätter lagringen på begagnade armagnacfat under längre eller kortare tid. Ekens mörka färg gör att färgen gradvis förändras från guldgult till bärnsten för att sedan anta en mahognyton och slutligen, efter mycket lång lagring, förvandlas till nästan svart. På grund av att eken från Manlezun börjar ta slut så används idag alltmer ek från övriga Frankrike.
Före buteljering blandas så den fatstarka armagnacen med ”petites eaux”, som består av armagnac och destillerat vatten, för att få den rätta alkoholhalten.
KVALITETSBETECKNINGAR
Lagkraven kring armagnac är mindre strikta än kring andra franska destillat och redan efter ett år på fat klassas spriten som armagnac.
DE VANLIGASTE KVALITETSBETECKNINGARNA ÄR: VS, minst 1 års lagring på ekfat VSOP, minst 4 års lagring på ekfat Napoléon, minst 6 års lagring på ekfat Hors d’Age, minst 10 års lagring på ekfat XO, minst 10 års lagring på ekfat Vintage, innebär att all armagnac måste vara skördat angivet år.
ARMAGNACENS JOBBIGA HISTORIA
Vi har redan berört en del om armagnacens långa och i många stycken mödosamma historia. Man var först (år 1411) men lillebror cognac blev snabbt storebror och vida känd och prisad över hela världen. Fram till slutet på 1800-talet blomstrade emellertid armagnacproduktionen. Men då kom katastrofen för Europas vinbönder – vinlusen. Druvstockarna dog och det blev därför inget vin att bränna sprit av. Tack vare resistenta vinstockar kom produktionen så småningom i gång igen. Men då väntade fler katastrofer. Förbudstiden i USA och de två världskrigen stoppade upp vinproduktionen och förstörde många marknader där armagnac var etablerad. Den totala produktionen är idag inte i närheten av de volymer som tillverkades före vinlusen.
Bengt Arne Larsson