HANTVERK. Vävdagarna i Glimåkra är en tradition sedan 1984, men sedan 2019 har evenemanget satts på paus. I år är det dags igen, och på Svenska Vävstolsmuséet ser man fram emot en nystart för ett evenemang som lockar långväga besökare.
– Även om det har varit uppehåll i några år så känner vi att vi har fått ihop ett jättefint program som vi är väldigt stolta över, säger Eva Persson som är ordförande för föreningen som driver Svenska Vävstolsmuseet i Glimåkra med ideella krafter.
– Bland annat har vi föreläsare som Marie Ekstedt Bjersing, tidigare textilansvarig på Sätergläntans institut för slöjd och hantverk som numera jobbar på textilhögskolan i Borås. Vi får lära oss om att väva i lin och ull av Gunnel Andersson som har mästarbrev i handvävaryrket. Christina Dackling, doktorand vid Lunds universitet, gör en djupdykning i hur det såg ut i klädkistan mellan 1750 och 1850, för att nämna några.
EN LÅNG TRADITION
Vävstolsmuseet i Glimåkra invigdes 1995, men vävhistorien på orten sträcker sig längre än så. Mellan 1950 och 1996 fanns Vävstolsfabriken i Glimåkra, och hantverkskunnandet och traditionen kring att tillverka vävstolar sträcker sig betydligt längre tillbaka.
– 1866 drabbades Sverige av en stor svält, och landshövdingarna i Skåne beslutade att göra allt för att folk inte skulle lämna sina hem och flytta till städerna. I Önnestad startades Kristianstads läns centralskola för manlig slöjd, och därigenom satte tillverkningen av vävstolar igång här i trakten, berättar Eva Persson.
– Trähantverk har alltid varit stort här i området, och Glimåkra har exporterat vävstolar till hela världen Japan, USA, Australien, Afrika, säger hon.
KVINNOKONST OCH KVINNOÖDEN
Från och med i somras finns även en fast utställning i museet som berättar en annan historia än den om de manliga slöjarna. Vävning har traditionellt varit kvinnornas konst, och det är just kvinnorna bakom ett antal specifika vävstolar som får ta plats på museets övervåning.
– Vi har inrett några rum utifrån hur det kan ha sett ut hos dem som använde vävstolarna som vi visar. Bland annat Augusta Norin, som kom från en välbärgad familj och fick gå på Zickermans vävskola i Vittsjö. Där visar vi väv i röllakan, som är ett långsamt hantverk och en statussymbol. En väverska på 1800-talet kunde väva tolv löpmeter på en dag, när det gäller röllakan kanske man hann någon decimeter.
– Ett annat rum berättar om Anna Jönsson som hade puckel, och inte kunde hitta en man att gifta sig med. Hon fick väva för sitt uppehälle och när hon blev gammal visade det sig att puckeln på ryggen var en cysta; hon hade burit på sin tvillingsyster i hela sitt liv.
FÖR HANTVERKET VIDARE
Men Vävstolsmuseet är inte bara historia. Under vårt besök pågår en handfast utbildning med Monica Hallén som kursledare.
– Vi håller på att testa olika trasmattetekniker från den tid då vävning med trasor var lite mer konsthantverk än den blev senare, säger Monica, som själv har varit återkommande gäst i Glimåkra sedan 1980-talet.
– Glimåkra betyder väldigt mycket för vävsverige. Det finns en stor tradition och kunskap inom hantverket som man bara kan tillgodogöra sig genom att utföra det hands-on, säger hon. Och även om det heter vävstol så bevisar damerma i rummet att vävningens konst knappast är en stillasittande syssla.
– Det blir en anledning att hålla kroppen igång eller snarare, man behöver nästan börja med yoga för att kroppen ska kunna klara av vävning, skrattar Eva Sjöstedt från Helsingborg, som sitter inkrupen under raderna av varp i sin vävstol.
Vävstolsmuseets kursprogram lockar vävare från hela hela Sverige och flera andra länder. Det är nästan uteslutande kvinnor som är nära eller över pensionsåldern berättar Eva Persson , som tycker nog att det kan vara gott så.
– Unga kvinnor idag har så mycket som de ska hinna med. Vi kämpar faktiskt inte för att sprida intresset ner i åldrarna, konstaterar hon.
HELA BYN LEVER UPP
Dock syns en uppåtgående trend för gamla hantverk inte minst i tider av gör det självtänk på internet och vurm för återbruk och närproducerat hantverk. Och för den som är intresserad så finns det mycket att inspireras av under vävdagarna i oktober.
– Det är en dag då hela byn öppnar upp. Vi samarbetar med Hemslöjden i Skåne, ABF, Östra Göinge kommun, flera olika lokala företag och med Glimåkra folkhögskola. Flera programpunkter är förlagda i folkhögskolans lokaler, och de kommer även att delta genom att visa upp sina kurser i textil och keramik. Säger Eva Persson.
Workshop i både repslagning och hur man spinner är några andra aktiviteter som kommer att pågå i anslutning till museet. Och så kan besökare ta del av den numera klassiska kakbuffén som blivit ett klassiskt inslag i föreningens arrangemang.
– Det känns härligt att evenemanget är tillbaka, och vi är glada för flera nya bra samarbeten. Framförallt är jag glad för alla de människor i föreningen som jobbar på med Vävstolsmuseet och gör det möjligt att genomföra Vävdagarna, säger Eva Persson.
TEXT&FOTO:ERIK@ESPRESSOMEDIA.SE