Ett nav för folklivet på landsbygden
HEMBYGDSHISTORIA. Sträckan Killeberg-Loshult. Tre kilometer med sex lanthandlare. Låter det osannolikt? Inte alls. Så var det fram till slutet av 1950-talet. Då betjänades sista kunden i Olof Brandétts lanthandel och nya tider väntade runt knuten.
I dag finns just denna handelsbod uppbyggd i en av längorna på Loshults hembygdsmuseum. Arne Olofsson guidar oss genom lokal handelshistoria.
Det handlar om en riktig tidsresa när man kliver in i en gammal lanthandel. Inte kunde väl handelsmannen ha anat att hans och ofta hela familjens livsverk skulle bli ett museum så småningom. Vi tar med oss Arne Olofsson som ciceron för att minnas en period då det fanns fler butiker än pizzerior på landsbygden. Arne är ordförande i Loshults hembygdsförening.
– Det är fantastiskt att tänka sig att Loshult och Killeberg hade sex lanthandlare. Dessutom fanns här kemikalieaffär, pappershandel, bageri, köttbutik, mejeri med mjölkaffär, klädesaffär och skomakare.
Den gamla lanthandeln var traktens nav. Här träffade folk varandra för de dagliga inköpen. Sortimentet var minst sagt brett. Från snus i lösvikt till ersättningsmedel för ägg. De som inte ägde en egen telefon kunde ringa sina samtal där och handelsmannen själv kände namnet på i stort sett varje kund.
Stort intresse
Arne Olofsson intygar att hembygdsintresset är stort i det som en gång var Loshults kommun, innan denna gränstrakt blev en del av Osby kommun.
– Vi håller öppet på hembygdsmuseet varje söndag under sommaren. Sista söndagen i augusti hade vi någonstans mellan hundra och tvåhundra besökare.
Här finns allmänna samlingar men den genuina gamla lanthandeln lockar förstås lite extra.
– Ja, den är rätt unik på så sätt att alla varor är intakta. Det är inte bara tomma förpackningar, burkar och kartonger. Innehållet finns kvar. Till och med bönorna i de gamla kaffesäckarna och sagogrynen och polkagriskaramellerna…
Glädjen i att känna igen något man trodde att man hade glömt blir ofta stor. Och den som aldrig tidigare besökt en typisk svensk lanthandel kan förvånas över att så många av varorna är lokalt, eller åtminstone regionalt, producerade. Tanken på hållbarhet är minsann inte ny.
Traditionella butiksbesök
Folk i byarna och från gränstrakten tog sig till de många butikerna. Ofta valde de samma butik gång på gång.
Hur avgjorde man egentligen vilken handlare man skulle gynna?
– Lanthandeln som låg närmast var förstås lätt att välja. Men jag har en känsla av att man ”ärvde” sin handlare. Det blev en tradition. Barnen fortsatte att göra sina inköp där föräldrarna hade gjort sina, säger Arne Olofsson.
Under andra halvan av 1900-talet fick de flesta tillgång till en egen bil. Inköpen kunde folk göra på de nya stormarknaderna som började dyka upp. Och lanthandel efter lanthandel slog igen.
– Den sista riktiga lanthandeln i gamla Loshults kommun var Gullbergs Efterträdare. Den ägdes av Ines och Svante Bengtsson och uppmärksammades i tv-profilen Lasse Holmqvists programserie ”På luffen”, minns ordförande Olofsson innan han låser butiksdörren för den här gången.
TEXT OCH FOTO: LASSE LINDELL