Espresso – Din lokala tidning

Den största gåvan av alla

När Ulrika Fager var på fyraårskontroll, upptäcktes blod och äggvita i urinen. Flera år senare så var det klargjort att detta påverkat njurarna. I oktober, 41 år senare, fick Ulrika en ny njure på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Donator var Thomas Persson, sambo och livskamrat. Även om Ulrika har några veckor kvar innan man med bättre säkerhet kan säga att allt gått bra, så har livet förändrats enormt.

– Det är snart jul och jag har redan fått den största gåvan av alla, förklarar Ulrika.

Blev förgiftad

I hela sitt liv har Ulrika haft problem med virus och infektioner.

– Ja jag har fått urinvägsinfektioner, öroninflammationer, körtelfeber och virus som påverkat mig på flera sätt. En morgon när jag vaknade hade mitt ben drabbats av virus, så jag fick sitta i rullstol i 10 dagar innan de fick ordning på benet.

På senare år efter detta blev det klarlagt att jag hade njurproblem. Kreatinin-halten ökade i takt med att blodet blev mer och mer förorenat

– Man blir förgiftad av sitt eget blod, förklarar Ulrika. Något som orsakar en hel del problem.

Levde i en bubbla

På senare år har Ulrikas njurproblem eskalerat. När inte njurarna fungerar som de ska, läcker de ut äggvita i urinen. Upprepade urinvägsinfektioner skapar ärrvävnad i njurarna som på sikt bidrar till njursvikt. Något som kan leda till behov av dialys eller i bästa fall en ny njure via donation.

– För ett år sen visade mina värden att njurarnas totala funktion var ca 20%. Innan min operation så var värdet nere i 10%, vilket då innebär att mitt blod var förgiftat. Jag var extremt trött. Hade ofta huvudvärk, mådde illa och fick problem med magen. Det kändes som om jag levde i en bubbla och kunde liksom inte ta in något som hände runt omkring mig. Skulle jag göra något så var jag tvungen att fokusera.

Kändes självklart

Vid ett läkarbesök fick Ulrika och Thomas reda på att det fanns två alternativ. Det ena var dialys och det andra donation.

– Mina föräldrar var beredda att donera men ingen av dem kunde bli givare, berättar Ulrika. Donation från barnen hamnar alltid i sista ledet.

Doktorn vände sig då till Thomas och berättade att hans blodgrupp kvalificerade honom som donator.

– Jag behövde ingen betänketid, berättar Thomas. Det kändes självklart, även om just den tanken inte hade varit aktuell tidigare.

Efter en del undersökningar så gav då också läkarna klartecken för operation.

Tillstötte problem

Operationen genomfördes i Malmö. Thomas rullades först ner för att förberedas innan de rullade in mig. Thomas fick åka hem efter tre dagar medan Ulrika var kvar i tio. Även om allt till slut gick bra så tillstötte en del problem.

– Jag fick urinvägsinfektion, propp, blodförgiftning och en mindre avstötning i samband med operationen, berättar Ulrika. Men allt kunde lösas. Teamet opererar ca 300 donationer varje år, så även om vi kände till riskerna så kände vi oss trygga.

Idag är jag pigg

Nu är det lite drygt två månader sen operationen. Thomas kunde börja jobba efter en månad. Ulrika är sjukskriven ytterligare ett par tre månader.

– Jag förstår ju att jag måste vara extremt försiktig med allt. Men det är frustrerande när jag samtidigt mår så bra. För första gången på många år kan jag observera vad som händer runt omkring mig. Jag är pigg och slipper huvudvärk. I våras sov jag mer än halva dygnet och var trots det ständigt trött. Idag är jag pigg och vill börja jobba och träna. Men så länge det finns risk för avstötning så måste jag vara extremt försiktig med allt. Så jag får försöka hålla mig ett par månader till, innan jag kan leva fullt ut igen.

Vill börja träna

En ny njure innebär att man måste medicineras livet ut, för att hindra avstötning.

– Ja det kommer jag inte ifrån, men jämfört med dem som måste ta dialys, så är ju den möjlighet jag fått, ett himmelrike i jämförelse. Samtidigt vet man ju aldrig hur länge en donerad njure är i funktion. Det finns alla varianter mellan 8–40 år. Så risken är stor att jag någon gång till i livet behöver genomföra detta igen.

Livet och julen finns nu framför Ulrika och Thomas. Så det finns mycket att se fram emot.

– Ja får promenera 30 minuter två gånger om dagen. Det är härligt och jag ser fram emot att kunna motionera och träna mer, berättar Ulrika. Men mest ser jag fram emot att kunna börja jobba. Träffa vänner och ta upp mitt sociala liv utanför bubblan.

Text och bild: johnny@espressomedia.se

Bli donator

Antalet donatorer i Sverige räcker inte för att fylla behovet av organ till alla de patienter som väntar på en transplantation. Att ta ställning och bli donator kan rädda liv. Börja med att klicka in på livsviktigt.se så hittar du all information om donation. Där kan du anmäla dig till donationsregistret.

De allra flesta människor i Sverige har förutsättningar att bli donatorer. Och det finns egentligen inga åldersgränser! Ingen behöver därför avstå från att göra sin vilja att donera känd på grund av ålder, levnadsvanor eller sjukdomar.

]]>

Subscribe
Notify of
guest
0 Kommentarer
Newest
Oldest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments

Hemsidan använder cookies för att optimera din användarupplevelse. Vi utgår från att du godkänner detta men du kan välja att lämna oss om du önskar. Acceptera Läs om vår integritetspolicy

0
Kommentera gärna artikeln – klicka här!x
()
x