LEDARE. Snart har jag bott tio år på gränsen mellan Osby och Hässleholm. Trots att borta förr eller senare blir hemma så är det fortfarande något visst när man träffar människor som kommer från ungefär samma ställe som man själv.
Ett sådant möte var med konstnären Peter Gruvander som nyligen har kastat loss från en rektorstjänst i Hässleholm för att satsa helt på sitt målande. Även om han är Värmlänning i grunden och jag är Dalslänning så är det ju så att kaka söker maka även på lite längre håll när man irrat sig en bit hemifrån. Och som ungefär kvartsvärmlänning har jag spenderat många barndomssomrar och jular i Karlskoga, som är grannstad till Kristinehamn, där konstnären kommer ifrån. Peter träffar ni inte i detta nummer, men i vår ställtidning UPPLEV – Göinges bästa sida som kommer ut lagom till påsken och dess konstrunda kan ni läsa mer om honom.
Ett galet sammanträffande rörande min bakgrund i Dalsland hade jag bara några veckor efter att jag flyttade hit. Jag kan tilllägga att Osby är nästan ett tvillingsamhälle till den lilla håla där jag växte upp. Beläget runt en sjö, natursköna omgivningar, ungefär samma samhällsservice, bortsett från att Osby har två simhallar – där jag kommer ifrån fanns noll. Det begav sig så att jag skulle handla pizza, valet föll på Torggrillen i Osby, och när jag stod och valde bland menyerna skymtade ett ansikte förbi som var väldigt bekant. Shit, vad han var lik Metin, som under min barndom bakade pizzorna i min uppväxtort!
Blickarna möts, och han lyser upp. ”Tjena Erik” ropar Metin, och i ett förvirrat ögonblick inser jag att efter något tiotal år och cirka femtio mils relokalisering av livet så är det samma kille som bakar pizzorna. Bra pizzor dessutom, så det är en lyx!
Strax innan denna tidning gick i tryck fick jag prata barndomsminnen med Pernilla Andersson, som gör sin första konsert någonsin i sin gamla hemstad Hässleholm den 2 mars. Lika målande som hennes texter i de många låtar som hon har släppt genom åren kryssade hon mellan bilder och historier från sin uppväxt i Hässleholm. Det är ju något visst med hur de där första åren som vi minns formar oss, och även om det är någon annans historier så är det härligt att bli påmind. Intervjun med Pernilla kan ni läsa på sid 18-19 i detta nummer. Fler historier lär det bli när hon står på Kulturhusets scen – passa på att gå dit och se henne om ni kan!
Trevlig läsning!
ERIK, REDAKTÖR