Så var det dags för dagens historiska depp. Familjeöden från förr är sällan positiva händelser men det här är en ovanligt sorglig historia. Idag handlar det om en prästfamilj i mitten av 1700-talet.
Augusti 1743 var ingen bra månad för änkefru Maria Elisabeth Bjugg. Hon hade fortfarande änkesorg efter sin makes död, kyrkoherde Jacob Bjugg, som avled i september året innan. Änkesorg hade kvinnor i ett år efter makens död vilket fastställts i 1734 års lag och under denna tid fick kvinnan inte gifta om sig. (Änkemän hade ett halvt års sorgetid.) Detta var ett enkelt sätt att avgöra att den döde maken var far till det barn som eventuellt föddes under sorgetiden. För Maria Elisabeth var det i allra högsta grad aktuellt då hon i slutet av maj 1743 gav liv åt en dotter som döptes till Jacobina.
Maria Elisabeth bodde med sin nyfödda dotter och fyra äldre syskon i prästgården i Österslöv utanför Kristianstad. Sorgeåret började närma sig sitt slut. Det börjar bli bråttom att hitta ny bostad för familjen samtidigt som skördearbetet på prästgården måste ha varit som intensivast. Då drabbas familjen av katastrof. Tre dagar i följd avlider tre av de äldre barnen, Johannes, Anna Elisabeth och Engel Catharina. Kvar i familjen fanns nu bara nyfödda dottern Jacobina och tre-åriga dottern Brita och änkefru Maria Elisabeth.
Ofta var det kyrkan (=stiftet med biskopen i spetsen) som valde efterträdare till kyrkoherdeposten som lämpligen skulle vara ogift och villig att gifta sig med företrädarens änka eller ibland en dotter om det passade bättre i ålder. Då slapp kyrkan problemet med att den avlidna prästens familj behövdes tas om hand om de inte hade släktingar att flytta till.
Maria Elisabeth förlovades med efterträdaren 1743 men blev skild (från förlovningen) tre år senare på grund av sin sjuklighet. Efterträdaren behövde därför inte gifta sig med Maria Elisabeth för att ta över kyrkoherdetjänsten. Vart familjen tar vägen i sitt utsatta läge vet vi inte.
Änkefrun försvinner utan spår, men döttrarna kan vi följa till vuxen ålder. Brita var som 17-åring fadder åt en släktings barn vid ett dop i Åhus i oktober 1756. Hon var fadder ytterligare några gånger under kommande år. Sista gången 26 oktober 1760, dagen innan hennes egen tjugonde födelsedag. Även hon försvinner spårlöst i källorna.
Jacobina gifte sig med en regementsskrivare, Otto Witt, och fick minst fyra barn. Även denna familj är svår att följa då många kyrkoarkiv skadats av bränder. Äldste sonen Petter Sonnberg gick i morfars fotspår och blev Amiralitetspastor i Karlskrona. En annan son, Hans Jacob, läste vid Lunds universitet men avled bara 24 år gammal.
Från den ursprungliga prästfamiljen Bjugg är det den yngsta dottern Jacobina som vi kan följa längst. Hon avled 63 år gammal i Ronneby, en septemberdag 1806.
Text och bild: Anette Blidberg
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>