KONST. Konstnären Peter Arnesson har sina rötter i Lönsboda och började tidigt att skildra arbetet i stenbrotten i ord och bild. Vi träffade honom på Sliperiet Gylsboda 2021 när han hängde en utställning för ett samtal.
Det mullrar dovt i Sliperiet Gylsboda när sprängningarna i det närliggande stenbrottet bryter loss ytterligare en bit av berget. Samma dova muller ringer genom Harry Martinssons ”Nässlorna Blomma” från 1935. Peter Arnesson, som gick andra och tredje klass i samma skolhus som den kände arbetarförfattaren stannar upp under hängningen av sin utställning på sliperiet och låter sig vaggas av ljudvågorna som skakat trakten sedan sent 1800-tal. Och Stenindustrin som har lämnat plats för konstcentret Sliperiet Gylsboda har även varit avgörande för Peter Arnessons konstnärsskap.
Dokumenterade stenarbetare
– Jag var 19 bast och ville gräva i min historia, berättar Peter, som vid den tiden tog med sig sitt anteckningsblock och begav sig till stenbrottet för att fånga en bit av tillvaron där.
– Jag började studerade till grafiker när jag var 20, och mina anteckningar från stenbrottet blev till frusna ögonblick som resulterade i ett statligt konstnärsstipendium. Folklivsforskning och etnologi har jag alltid varit intresserad av, och att göra en berättelse där du är.
Inspiration i Ubbeboda
Ett halvt decennium tidigare blev en annan händelse i stenriket en milstolpe i Peters konstnärsskap. Ubbebodasymposiet – en konsthappening med internationella deltagare – startade 1974 under ledning av bland annat den japanske konstnären Yoshio Nakajima.
– Jag var 16 år och redan en hyfsad tecknare. Jag ritade mest politiska bilder mot saker som apartheid och retade livet ur min samhällskunskapslärare. Rektorn varnade oss för konstnärerna, men jag blev som en springpojk för dem under de hundra dagar som symposiet pågick, berättar Peter.
För en tonåring med förebilder som John Lennon och Yoko Ono, Joni Mitchell och Bob Dylan blev det en boost för den kommande karriären att träffa konstnärer från hela världen Och även om han själv inte var en av de skapande deltagarna innebar händelsen mycket kontakter.
”Tecknar alltid”
Sedan många år är Peter Arnesson bosatt och verksam i Helsingborg. Han finns representerad i den offentliga konsten på många platser i Skåne och övriga Sverige, och skapandet pågår ständigt, berättar Peter.
– Jag tecknar alltid. När man har arbetat länge så kommer det något ur kontinuiteten, säger Peter.
I anteckningsboken finner han sedan embryon till sådant som kan bli större tavlor eller tryck. De bilder som vi ser på Sliperiets väggar föreställer ofta människor – antingen silhuetter av kroppar eller förenklade ansikten.
– Jag försöker att berätta en historia med varje bild, och att skala av så mycket som möjligt för att fokusera på ett uttryck, berättar Peter som sällar sig till primitivisternas skara, jämte konstnärer som Paul Gauguin och Bror Hjort.
Tvärkonstnär
Som ung i stenbrottet träffade även Peter kranskötaren och Poeten Werner Eriksson, som blev en god vän och inspirationskälla.
– Det hänger en tavla med en dikt som blev till utifrån ett av mina möten med honom sedan tidigare här i Sliperiet, och jag har tonsatt och spelar en del av hans dikter. Jag sysslar med musik och bildkonst ungefär fifty fifty – båda är ju ett sätt att berätta historier. Det kanske är svårt att bli riktigt bra på båda delar, men min filosofi är lite sån: Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt!
Text & Foto: erik@espressomedia.se