För en tid sedan skulle jag prata om favoritlitteratur med mina deltagare på Skrivarlinjen på Glimåkra Folkhögskola. På morgonen slet jag åt mig fyra favoritböcker ur vår bokhylla utan att ägna någon större analys åt mina val.
Jag inledde lektionen med att rada upp böckerna på skrivbordet framför deltagarna och började berätta om handlingen. Jag höll upp den första boken och sa: ”Det här är ”Boktjuven” av Markus Zusak. Den handlar om Liesel som stjäl böcker när tillfälle ges, bland annat ur nazisternas bokbål, och hur hon tas omhand av en fosterfamilj då hennes föräldrar hamnar i koncentrationsläger och hennes lillebror dör. Framförallt vill jag rekommendera denna bok för att Liesels fosterfar, Hans Hubermann, är så otrolig fint skriven. Han tar sig tid att vara med Liesel, är varmhjärtad, kärleksfull och humoristisk och man bara älskar honom.”
Den andra boken i högen var ”Mannen och pojken” av Tony Parsons.
”Detta är en bok om en man, Harry Silver, som slarvar bort sitt äktenskap men som inser att inget i livet är viktigare än hans son. En bok som skildrar faderskap i generationer då även Harrys trygga, praktiska och påhittiga far spelar en viktig roll.”
När jag uttalade ordet ”faderskap” inför deltagarna kom en insikt glidande, lugnt som en Immelnfärja genom mitt medvetande. Två böcker om faderskap bland mina favoriter. Intressant.
Och intressantare blev det. När jag greppade bok tre och fyra häpnade jag.
”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist handlar om en far vars dotter, Maja, försvinner under märkliga omständigheter och hur han kämpar mot alla odds och allt förnuft för att återse sin flicka. ”Skynda att älska” av Alex Schulman handlar om en åldrande far och hur hans son gör allt för att hinna med att ta del av honom så mycket det bara går då tiden hänsynslöst rinner ifrån dem.
Efteråt var jag nästan skakad. Den röda tråden i mina favoritböcker är ingen tråd. Den är ett rep. En tross. En tjock, röd tross. Varje bok skildrar faderskap. Olika fäder och bra manliga förebilder i en samtid som är svältfödd på just bra manliga förebilder. Litterära fäder som alla lånar drag av urfadern för mig, min far – Olle Björk.
Nu kallas han farfar. Men innan farfar var farfar, var farfar far. Vår far. Och vilken far vi har.
Han var bara en fjunig yngling på tjugo år då han blev far till en liten flicka. En liten flicka som genast lade beslag på hans varma hjärta. För varmhjärtad är ett utmärkande drag hos vår far.
Han var en kämpe som jobbade hårt för att försörja sin lilla familj som snart utökades med en liten pojke som visade sig vara jag. En liten pojke som tidigt fann sin favoritplats i sin fars trygga famn i den där gröna fåtöljen. Den plats där fängslande historier om märkliga människor mästerligt målades upp. Den plats där fars berättarkonst kom till sin rätt då han skildrade sin barndom som vore han Fritiof Nilsson Piraten.
Det skrattades mycket kring min far som alltid valde att se ljust och humoristiskt på tillvaron – om han fick sova middag. Sova middag var hans paradgren och utan sin korta tupplur efter jobbet var han en surdegsbulle.
Han var alltid kärleksfull mot oss barn och berättade ofta om hur stolt han var över oss. Och framförallt var han så otroligt fin mot mor och dolde aldrig för omvärlden hur mycket han älskade henne. I ett anfall av kärleksfnatt en kärleksnatt skapades ett tredje barn, en fin liten pojke, som nio månader senare dök upp efter åtta års uppehåll av barnproducerande.
Åren gick, liv levdes, barn stimmade, saker gick sönder – och lagades av en praktisk far med blygsam budget. Blygsam budget på grund av att mor var hemmafru då vi var små och att fars lön knappast tyngde plånboken. Men pengabrist var inget vi barn någonsin kände av. Vår påhittiga far tog med oss på muséer och bibliotek, på strand- och skogspromenader. Han hade vett att förstå att verklig lyx inte handlar om att spendera pengar utan om att spendera tid med dem man älskar.
Vi var lyckliga barn och vi är lyckliga vuxna tack vare vår varmhjärtade, kämpande, trygga, humoristiska, kärleksfulla, praktiska och påhittiga far.
Låt oss fira våra bra manliga förebilder på söndag.
Kanske med en bok!?
Jag har fyra förslag.
Om du vill ta del av fler av Daniel Björks texter kan vi tipsa om att det finns en hel massa på:
danielidrakaberga.se och naturligtvis i kommande nummer av denna tidning.
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>