Den 11 juni 2019 samlades ett tiotal personer i åldrarna 15 till 75 år, för att bygga den första etappen av den gärdsgård, som ska inrama Älmhults hembygdsförening hembygdsgårds ägor vid Ormakulla. Miljön var en slösande grön försommar i blomningens och hänryckningens tid. Alla njöt av de vackra omgivningarna. Det stora vårdträdet, en ståtlig lönn, blev medelpunkt.
Hembygdsföreningen och 4H Växjö genomförde projektet gemensamt under ledning av Kjell Gustafsson. Gärdsgården blir en del av den inhägnad som ska hysa ett antal får under sommaren.
Vi började med en kortare genomgång av förutsättningarna för byggandet, materialkunskap och andra tips. Vi fick bekanta oss med slanor, enestakar och kvistade grangrenar. De flesta av oss tyckte nog att det var en väldig massa material, som skulle gå åt för att bygga 60 kanske 70 meter smålandsgärdsgård. Materialet tillhandahölls av Kjell Gustafsson och projektet drevs i 4H:s regi under ledning av Sofia Lindwall Ek.
Praktisk utbildning
Efter dessa preludier började den praktiska utbildningen. Först sattes alla enestörar upp. Det var ett febrilt spettande på flera håll. Vi fick också bekanta oss med de verktyg, som är ett måste vid byggandet av en smålandsgärdsgård. Yxor, röjknivar, saxar av olika typer, såg, knosare och den hemmabyggda nedslagaren, en amforaliknande anordning. Marken var inte typisk för Småland, utan något mindre stenrik. Spettandet gick därför undan. Kanske var det de armastarka grabbarna, som var anledningen till framgången och tempot.
När alla enestakar var på plats, två och två i par, kunde själva byggandet starta. Gärdsgården skulle ha en stätta och därför började bygget åt två håll samtidigt. Ene används därför att det har lång livslängd, kanske så länge som 40 till 50 år. Man börjar med att lägga en sten mellan det första stolpparet för att få till den lutning som gärdsgården ska ha.
Sotigt flätande
Under tiden hade vi satt igång de eldar, som måste finnas och låtit dessa brinna tills en glödbädd hade uppstått. De kvistade grangrenarna skulle nu brännas precis så länge, som det behövdes för att de skulle bli så mjuka att det gick att vrida dem. Man håller i den tunna änden och snurrar grenen ett lagom antal varv. Utfaller testet till belåtenhet så kan knytningen påbörjas. När slanan är på plats knyts grangrenen ömsom vänster ömsom höger och vid varje enestolpe snurras grenen. Arbetet är hårt, varmt, sotigt och ansträngande men roligt. Deltagarna ville knappt sluta när de väl lärt sig tekniken. Skinnhandskar är ett måste för att inte bränna sig. Spridda skrik och kanske en och annan svordom indikerade brännskada. När jag betraktar de sotiga deltagarna tänker jag osökt på inledningen till Dan Anderssons visa Helgdagskväll i timmerkojan ”Bort längtande vekhet ur sotiga bröst”. Bilden av de arbetande tar mig också tillbaka till liknande bilder av det vardagliga slitet på den gamla Ormakullagården århundraden tillbaka i tiden. Att bygga gärdesgårdar var en angelägen uppgift för äldre tiders bönder. Jag tror att vi alla känner banden med tidigare generationer lite starkare och tydligare en dag som denna.
Nöjda deltagare
Alla kände sig nöjda då gärdsgården sakta växte fram både på höjden och på längden. Efter tre fyra timmar ropade någon efter vatten. Arbetet är ansträngande och varmt, så törsten måste släckas. Ingen hade en tanke på rast och vila. Man till och med grillade korv mitt under arbetet.
Efter hand kom hungern fram och den stillades med frallor, ost, vetekrans, kex och svenska jordgubbar. Matrasten blev kort och snart var alla i arbete igen. Någon påpekade att det inte regnade, det fanns inga myggor och ingen knott och ingen stekande sol, kan det vara bättre? Smålandsgärdsgården tog allt mer form och efter hand som deltagarna finslipade sin teknik gick arbetet allt fortare. Vi avslutade dagen med en gruppbild i stättan. Alla deltagare var inpyrda av röklukt och ansikten, kläder och armar var svarta av sot. Men inte en sur min, bara leenden och glada kommentarer.
Så fort kan 7 timmar med hårt arbete gå om man har roligt och ser resultatet av gemensamma krafter. Tillsammans kan man åstadkomma underverk eller åtminstone en fantastisk smålandsgärdsgård.
Fotnot: Projektet finansieras genom Leader Linné och Älmhults kommun. Det är Kronobergs 4H som anordnat kursen på Ormakulla.
Text: Hans-Eric Frodig
Foto: Christina Olsson
