MOTORSPORT. I familjen Claëson i Hästveda har folkraceintresset hållit i sig i tre generationer. Fabian, 19 år, växte upp i depån och är i dag en van förare. När nästa race går av stapeln den 27 augusti på Harabackens motorstadion har han rollen som tävlingsledare.
– Man får jobba bort all självbevarelsedrift när man håller på med den här sporten, säger han.
Fabian och pappa Marcus Claëson håller på att docka en Audimotor med en växellåda från Volvo när vi kliver in i garaget.
– På Volvodieslar från 80-och 90-talet köptes växellådorna in från Audi, så jag har insett att de passar bra ihop, säger Marcus som jobbar med att få ihop de ärgade fästena den sista centimetern.
I folkrace behövs dock inte värst många växlar, konstaterar Fabian som ska ratta motorn i Asarum den 21 augusti om bilen blir klar innan dess.
– Egentligen bara ettan och tvåan. Jag tror inte att jag nånsin har lagt i trean!
Hästveda Folkraceklubb startade 1988. En av initiativtagarna var Fabians morfar Sam Claëson som fortfarande är aktiv, och pappa Marcus har varit med sedan första mötet.
– På den tiden hade vi folkrace som ett tillval i skolan. Både att meka och att köra, minns Marcus.
Audimotor möter växellåda från Volvo. Folkrace är en kreativ motorsport, både på banan och i garaget mellan tävlingarna.
Stort intresse
De senaste åren har det satsats stort på att iordningställa och uppgradera Harabackens Motorstadion, som legat vid utfarten mot väg 23 i Hästveda sedan 1994.
– Senaste tävlingen hade vi 500 betalande. Det kommer alltid många under semestern, men vi brukar snitta på en publik på ungefär trehundra, säger Fabian.
Föreningen har drygt 150 medlemmar och ett trettiotal aktiva förare, varav Fabian och lillebror Sebastian är två.
– Egentligen hade jag tänkt köra vår bil som är målad i klubbens färger nästa race, men den har brorsan kört sönder, skrattar Fabian.
”Enormt adrenalinpåslag”
Folkrace är en publiksport, och även om banan är gjord för hastigheter på max 80 km/h är det en hel del action under ett heat.
– Det är ett enormt adrenalinpåslag. När jag kör i mål är det ofta som jag inte riktigt fattar vad som har hänt på vägen. Det är inte ovanligt att någon snurrar eller voltar, men såklart finns säkerhetsregler. Bilarna töms på allt onödigt, men byggs ordentligt säkra för både smällar och brand. Bland annat tar man bort det mesta av elsystemet och bygger om bränslesystemet så man har en tank på tolv liter. Störtbåge, hjälm, overall och handskar behövs, och alla kläder ska vara flamskyddade, säger Fabian.
Mycket tid i garaget
Och mellan tävlingarna blir det mycket jobb. De plåtinklädda tävlingsbilarna ska vara iordningställda och målade för att få vara med i nästa race. Och givetvis behöver maskinen optimeras för bästa prestanda.
– När det gäller trimning är det mesta tillåtet, förutom överladdningssystem som turbo. Det bästa är ändå att ha en motor med lite mer hästkrafter från början. Vi har länge kört med Ford Pinto-motorer i min bil, men nu är det dags för en Audimotor, säger Fabian.
Marcus, som även är teknisk chef på tävlingarna, får lägga mycket tid i garaget. Och med tanke på att alla bilar som deltagit på en tävling är till salu (läs faktaruta) har han en klar strategi för att behålla de egna.
– Det gäller att försöka bygga dem så krångligt så att ingen fattar hur det hänger ihop.
– Och våra bilar är det aldrig någon som lägger anbud på, skrattar Fabian.
”Måste nog vara lite korkad”
Det folkliga i sporten lockar Fabian, som även har en framgångsrik bana som simmare bakom sig – i somras tog han SM-guld i parasimning för hemmaklubben Osby Simsällskap.
– Efter det har jag bestämt mig för att lägga simningen på hyllan. Folkracet har jag med mig sedan barnsben när jag sprang i depån med lappar och resultatlistor. Det är en härlig stämning på tävlingarna och alla hjälper till om någon har tappat en del och inte har med sig grejer för att byta ut den, säger Fabian.
– Det kan ske allt från motorbyten till att man vänder upp en bil på sidan för att sätta dit en ny växellåda, säger Marcus.
Även om sporten är mycket ”på skoj” så finns det helt klart plats för vinnarskallar på banan.
– Man kan säga att det finns två typer av förare. De som är beräknande och kör med hjärnan och de som bara kör! Om man ser till mig och lillebrorsan så är det helt klart han som är den senare. Oavsett vilken kategori man tillhör så måste man väl nästan vara lite korkad när man håller på med den här sporten, skrattar Fabian.
Text&Foto: Erik@espressomedia.se
FYRTIOÅRIG FOLKSPORT
Folkrace som företeelse startade i Sverige på tidigt 80-tal med inspiration från engelska tävlingsformen Stock Car. Vanligen kör sex bilar mot varandra och under racet är mycket tillåtet för att ta sig först i mål. Det händer inte sällan att någon snurrar eller voltar, eller att en motorhuvslucka flyger av. Säkerheten för förarna är dock i fokus, och bilarna kontrolleras noga innan varje tävlingsdag.
Genom det speciella anbudssystemet är det stor rotation på bilar bland de tävlande. Om någon lägger ett anbud på en bil som har deltagit i en tävling måste ägaren sälja fordonet för 8000 kr. Om flera lägger anbud avgör lotten vem köparen blir.
Inskrivet i regelboken är att sporten ska vara rolig, billig och att det inte ska finnas några mästerskapstävlingar. För den som vill gå vidare i sitt tävlande finns den relativt nya sporten Bilcross.
Deltagande är tillåtet från 15 år, alla tävlande måste ha förarlicens. Sammanlagt finns runt 130 banor i hela landet. Harabackens Motorstadion i Hästveda är en av dem.