Ända sen den moderna människan föddes för ca 40 000 år sen så har vi levt i flock tills för ett par hundra år sen.
Inom flocken tar vi hand om varandra. Visar respekt, hjälpsamhet och bidrar till flockens utveckling. Gjorde man inte det så hamnade man utanför och det var synonymt med döden. Det fanns inga familjestrukturer. Barn som föddes tillhörde flocken. Familjerna utvecklades först i början på 1800-talet genom jordreformerna och de utvecklades sen vidare via industrialismen och drömmen om en kärnfamilj. Dagens familjer växer på alla håll och kanter och är egentligen något väldigt naturligt om vi ser till vårt ursprung.
Att tillhöra flocken ligger lika starkt i våra gener idag som för 40.000 år sen. Sett ur det perspektivet så är det mot våra gener att hålla oss åtskilda. Att äldre ska vara för sig. Barnen för sig och de som jobbar för sig. Det finns ett motstånd inbyggt inom oss att inte få vara del av en större gemensamhet. Att bli omhändertagen, respekterad, uppmärksammad. För de allra flesta av oss så finns det ändå en flock, även om vi inte bor i samma grotta.
Vår tid kan vara en parentes i människans historia. Våra gener kommer troligen att föra oss mer samman i framtiden. För vi behöver vara en del av något större för att överleva. Så vårda din flock och se till så att den växer.
Ett sätt är att alltid försöka hjälpa till, finnas tillgänglig och framför allt – vara snäll.
// Johnny Billinger
]]>