Här kommer en glad jul-och nyårshälsning från ”pantertanterna” i Glimåkra. I kvarteret runt Västergård lyser ensamheten med sin frånvaro, vare sig det gäller vardag eller helgdag. Alla är välkomna att dela gemenskapen även om det står reserverat för pantertanterna på det bord runt vilket de samlas så gott som dagligen i restaurang Västergård. Så här i juletid är det förstås många av tanterna som lite nostalgiskt blickar tillbaka på sina barndoms jular.
När tanterna samlas kan det också bjudas på särdeles märkvärdiga historier. Sanna dessutom. Som när nu 91-åriga Astrid Sonesson som 70-åring sköt sin första älg! Då fick hon hatbrev från jägare som ansåg att kvinnor icke skulle göra sig besvär i jägarkretsar. Idag skrattar hon gott åt minnet. Och hennes till åren komna kompisar runt bordet lyssnar uppmärksamt och fyller i med glada tillrop och ojar sig över hur det var då, förr i tiden.
”Pantertanterna” har under flera år träffats i olika konstellationer. Jeanette, som tillsammans med maken Jörgen, driver restaurangen tyckte inte det var mer än rätt när stammisarna fick en skylt på bordet som förklarade att här var det deras plats. Men det är förstås självklart för vem som helst att slå sig ner hos det väl sammansvetsade gänget. ”Fast karlar behöver ju inte göra sig besvär”, säger en av dem och de andra fnittrar förtjust.

DAMERNA DOMINERAR
Får vi lov att presentera damerna som denna gråa dag i adventstider kommer i en lång rad för att slå sig till bords. Kerstin Andersson, 74 år, Astrid ”jägaren” Sonesson, 91 år, Marianne Månsson, 79 år, Asta Svensson, 88 år och Berit Jönsson, 85 år och Liz Karlsson, 62. Saknas den här dagen, med laga förfall, gjorde Solveig och Pernilla och så Mats som har blivit något av tuppen i hönsgården när inte en envis värk tvingar honom att stanna hemma.
De flesta av dem bor i grannskapet. En del hos Göingehem andra hos privata hyresvärdar. Men det inte bara den goda husmanskosten som lockar. Alla säger med en mun att gemenskapen är minst lika viktig. Vad kan då ”pantertanter” ha att prata om? undrar vi.
– Allt! Säger de samstämmigt.
– Världsläget. Gamla tider. Vi skojar och skämtar och ibland är vi allvarliga och stöttar varandra när någon har det jobbigt, förklarar de.
Nu i juletid blir det förstås många samtal som kretsar kring gamla tiders jul. För oj, vad annorlunda det var, betonar de. Men var det då bättre förr?
– Svårt att säga. Ungdomarna idag vet ju inte av något annat än hur det är idag, men jag tycker nog att det var roligare förr, säger Asta. – Hela stora familjer var tillsammans. Julen förbereddes på ett annat sätt. Min farmor slaktade alltid grisen. Allt gjordes från grunden. Fisken lutades. Och det stressades inte då som nu fastän allt skulle förberedas.
– När det gällde julklappar kanske man fick ett par stickade sockar, vantar eller en halsduk. Det var inte så märkvärdigt som idag. Men alla var tacksamma. Dessutom fanns det snö på vintern.

VIKTIG GEMENSKAP
Alla är överens om att julen i dagens samhälle har förvandlats till en jobbig högtid för många med en alldeles för hög stressfaktor. Det är restaurangen som har fört dem samman. Sedan har det ena gett det andra. På sommaren sitter de ofta på någons uteplats efter att ha ätit sig mätta i restaurangen. Och det finns också gemensamma utrymmen i Göingehems bostadskomplex där de kan samlas när vädret inte tillåter någon utevistelse. Där kan de också träffas för att fira någon som fyller år, eller kanske för att fira lucia.
Och när någon fattas, då slår man larm. Ingen kan glömmas bort i det här gänget. Den sociala kontrollen är viktig. Omsorgen om varandra är stor.
Asta är född i Glimåkra och har varit hembygden trogen förutom de år då hon tjänstgjorde i grannbyn Broby.
– Folkets Park betydde mycket för gemenskapen. Där träffades vi, dansade och hade roligt och där träffade jag också min make, berättar Asta.
– Jag har jobbat hos Jeppssons, hos Junex, i växthuset här i Glimåkra och också på Brobysjukhuset när där var långvård. Och så var det det där med Astrids jaktäventyr som roar gänget. Med stor inlevelse berättar hon när hon följde med sambon ut i skogen i Friggatofta med bössan beredd. Och där kom efter en lång väntan den ståtliga älgen och 70-åriga Astrid fällde honom med ett väl riktat skott.
PLATS FÖR NYA PANTERTANTER
Hatbreven från en del manliga jägare som ansåg att en kvinna inte skulle ha med jakt att göra brydde hon sig aldrig om att polisanmäla. Astrid hade jägarexamen, det tog hon när hon var 69, så hon gav sig inte, utan fortsatte att jaga utan att bry sig om vad karlar tyckte.
Och hon skulle gärna ha jagat än idag om inte fysiken satt stopp. En del av dem åker ibland till second hand-butiken i Broby. Då handlas det också till dom som inte har möjlighet att komma med. Det kan bli både kläder, dukar och gardiner.
– När jag flyttade hit för nio år sedan samlades redan då några tanter och vi fick en fin gemenskap. Sedan går ju några bort efter hand, men det kommer alltid nya, säger Asta.

– De första åren lagade jag mat själv, men sen tänkte jag att det var ju mycket bekvämare att gå hit och äta så det har jag gjort sedan ett par år. Det tycker jag att man kan unna sig.
Alla håller med. Och de lovordar personalen som ofta kommer och tar sig ett snack med tanterna. För de är rädda om stammisarna som ofta höjer stämningen på den omtyckta restaurangen som har blivit en samlingspunkt för många i Glimåkra.
Den här dagen är det full fart i köket. Det kokas bland annat gröt till Ris `a la Malta och det skalas lök till den inlagda sillen. Men en pratstund med tanterna hinns det alltid med, förklarar personalen.
TEXT: MAJA ÖGREN ANDERSSON FOTO: ERIK JOHANNESSON
RESTAURANG VÄSTERGÅRD PRISADES
Den 2 januari 2020 öppnade Jeanette och Björn Kryhl restaurang Västergård som nya ägare. Coronapandemin hade kunnat slå undan fötterna på satsningen, men de klarade krisen. 2023 fick restaurangen ta emot ett stipendium från Glimfonden. Priset har delats ut sedan 1996 och grundades av Lennart Grimbert. Restaurangen prisades som en viktig samlingsplats för äldre, kommuninvånare och folk utifrån med rustik husmanskost och bra parkeringsmöjligheter. I stadgarna kan man läsa att pristagaren ska vara till gagn för bygden och det kravet uppfyllde alltså restaurang Västergård.
ENSAMHET- ETT STORT PROBLEM
Ensamhet bland äldre är ett stort problem. Statistik visar att en av fyra personer över 60 år upplever ensamhet. Äldre över 75 år är en särskilt utsatt grupp, där var tionde person känner att ensamheten påverkar måendet negativt. För personer som bor på särskilt boende är siffran ännu högre, där 19 % uppger att de ibland känner sig ensamma.
Mer än var tredje person över 60 år bor ensam, och bland de över 85 år är det över 70 %.
Minst var tionde person över 75 år träffar inte anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden. Var tionde person över 75 år upplever att ensamheten påverkar måendet negativt. Enligt en undersökning från Äldrecentrum, känner 40 % av äldre stockholmare oro för ensamhet. 19 % av de som bor på särskilt boende känner sig ibland ensamma.
Endast hälften av alla över 80 år använder internet, vilket kan leda till digitalt utanförskap. Dock finns det en stor vilja att engagera sig som volontärer för att minska ensamheten.