Så gick det till när Fredrik Gunnarson blev chef och ende skådespelare på Bjärnum Stadsteater.
Semester. Redan efter två dagar blev Fredrik Gunnarson rastlös i sommarhuset i Bjärnum. Men där fanns en gammal lada. Den kunde bli en teater, en stadsteater till och med. 2014 var bygget klart!
– Namnet var på skoj från början, fast visst är det kul med tanke på att Bjärnum är en liten by, förklarar skådespelaren från Malmö som nästan alla har sett.
Efter 33 Wallanderfilmer, framträdanden på scener i Malmö, Stockholm och Göteborg och medverkan i en rad tv-produktioner är han väl etablerad. Men det var nära att det blev predikstolen i stället för scenen.
Fredrik Gunnarson är på hemmaplan i Malmö. Föreställningen av Tartuffe på Malmö Stadsteater ställdes in detta virusdrabbade år. Men snart ska han upp till huset i norra Skåne. Han är vid gott mod även om det troligtvis inte blir någon sommarteater i ladan vid Bjärnumsvägen.
– Nej, jag vill inte ta några risker. Föreställningen är nästan klar men den får sannolikt vänta till nästa sommar, berättar han.
Omedelbar succé
Den något udda satsningen 2014 blev en omedelbar succé. Fredriks monologer, den speciella miljön, kaffe och hembakta bullar har lockat folk från när och fjärran. Slutsålt innan premiären har gett många extrakvällar på “landets minsta stadsteater”.
– Det har varit otroligt roligt, och jag bakar bullarna själv, försäkrar han.
Pastorsonen från Oxelösund i Sörmland har längs krokiga vägar fått ett andra hem i Bjärnum. Han har flyttat runt i landet varhelst pappa Gunnarson haft en tjänst inom Missionsförbundet.
– Att vara pastor är som att jobba som fotbollstränare. Man stannar ett par år innan det är dags att flytta vidare, förklarar Fredrik.
Kursändring i livsvalet
Skådespelandet kom rätt sent in i hans liv. Under uppväxten satsade han på fotboll.
– Men fotbollen besvarade inte min kärlek. Jag blev inte tillräckligt bra, säger han med ett skratt.
Då var det mer troligt att unge Fredrik skulle gå i släktens fotspår. Farfar var också pastor. Men när Fredrik påbörjat sin pastorsutbildning märkte han att det var själva framträdandet som lockade mest. Att få ha en egen scen i predikstolen och en intresserad publik framför sig. Det kändes fantastiskt.
Så det blev kursändring. Efter att ha gått på Calle Flygares legendariska teaterskola sökte Fredrik och kom in på Teaterhögskolan i Malmö.
– Tre och ett halvt år där gjorde att Malmö blev min stad. Jag är ju frilans, men det har blivit många föreställningar på Malmö Stadsteater. Precis som i Stockholm och Göteborg. Jag är van vid stadsteatrar, så det är kanske därifrån idén om Bjärnum Stadsteater kom.
Wallanderfilmer flera gånger om
Men faktum är att det är i tv-rutan de flesta svenskar har upplevt Fredrik Gunnarson. 33 filmer om kommissarie Wallander i Ystad sätter sina spår. I 32 av dem spelar han den uniformerade Ystadpolisen Johan Svartman. Men när engelska BBC skulle filmatisera Henning Mankells succédeckare hände något underligt.
– Ja, jag fick ett samtal från London med frågan om jag ville spela en rasistisk mördare i den här versionen. En minst sagt annorlunda utmaning.
Fredrik Gunnarson tillbringade tio år med Wallander. En fantastisk tid, påpekar han.
– Jag kunde åka till Ystad och jobba med filmerna på dagtid och sedan stå på scen i tre timmar i Malmö på kvällen.
Det händer förstås att han blir igenkänd på stan. Speciellt när Wallanderfilmerna går i repris, som de allt som oftast gör. Men även rollen i tv-produktionen “Delhis vackraste händer” tillsammans med Björn Kjellman har bidragit till kändisfaktorn.
Beckfilm på gång
Snart är det dags igen. Ännu en roll är på gång, nu i den nya Beck-filmen som medborgaraktivist.
– Det känns både spännande och lite konstigt att byta filmserie på det här viset. Men visst är det roligt att det faktiskt går att spela in film när så mycket annat står stilla.
Frågan är dock hur den rastlöse Fredrik ska klara av sommaren utan sin stadsteater. Han har förberett sig för detta.
– Ja, jag tänker bygga ett förråd, ett skjul hemma på tomten i Bjärnum. Och passa på att ge huset lite kärlek… Så får nästa års sommarteater bli något alldeles extra!
TEXT: LASSE LINDELL
FOTO: LINDA NEHLSTEDT, PRIVAT