KULTUR. Från Kronblom till Tintin, manga till Bamse, Marvel till MAD.
Begreppet serier innefattar en bred palett av illustrerat berättande som har varit både utskällt och allmängods genom åren.
Vi träffade två serietecknare med rötterna i Hässleholm och Osby, båda aktuella med skildringar av sina uppväxtorter, för att diskutera hur serier kan bära berättelser som annars sällan hörs genom bruset.
Polly slåss. Även i sitt andra album. Med ett namn lika slagkraftigt som Rocky är berättelsen om henne som en slags Karate Kid utan en mr Miyagi, med skiftnyckel som specialare istället för transpark. Mats Källblad har precis kommit ut med del två om rockbruden i raggarland som inte viker sig för att ge en pungspark till Eddie Meduza. Det är skitigt, roligt, allvarligt, men även hjärtligt om outsiders i Osbytrakten.
– Jag har försökt att tona ner språket, tänker att fan de kan inte svära hela tiden. Men det går inte heller att ta bort de där svordomarna, konstaterar Mats Källblad.
Vi träffas i Saskia Gullstrands ateljé på Sorgenfri i Malmö. Precis som Mats har hon växt upp i Nordöstra Skåne. I det pågående projektet Skåne – en dröm har även hon fått en anledning att skildra sin gamla hemkommun i ord och bild.
Projekt genom folkets konsthall
– Jag flyttade till Sösdala från Lund när jag var nio år, och Hässleholm har blivit mitt hemma. Skåne – en är ett projekt genom Folkets Konsthall där serietecknare skildrar olika kommuner i serieform. Utifrån intervjuer och fältarbete skapas en gemensam utställning med tillhörande katalog som är utformad som ett seriealbum, berättar Saskia.
Precis som många kulturyttringar hamnar i skottlinjen när de är nya rasade under 50-talet en debatt om seriernas lämplighet som ungdomskultur. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna, och de flesta som är vuxna idag har säkert minnen av en låda med serietidningar i hemmet eller stugan. På senare år har serier med mer politiskt drivna budskap seglat upp till ytan, och gränserna mellan skönlitteratur och tecknande flyter allt oftare in i varandra.
– För mig ska bilderna i serier fungera som en krok som lockar in till läsning på en sekund, säger Saskia.
– En lapp med text på en vägg är det få som läser. Men ramar man in den med en pratbubbla och ritar en gubbe så når budskapet fram, fyller Mats i.
I sin ateljé på Sorgenfri i Malmö håller Saskia Gullstrand på att sammanställa materialet till utställningen Skåne – En dröm .
I utställningen har hon mött människor och miljöer i sin hemkommun Hässleholm för att skapa berättelser.
Dokumentär fiktion
Saskia har precis färdigställt materialet som handlar om Hässleholm och premiärvisas i Svedala i februari. I April kommer utställningen Skåne – en dröm att visas i Hässleholm, som är en av sex kommuner som valt att delta i projektet. Även Östra Göinge kommun medverkar, och har kopplats samman med serietecknaren Julia Hansen, som kommer från Nyköping men är verksam i Malmö.
– Projektet är på ett sätt dokumentärt. Jag har träffat och intervjuat människor, även om de kanske inte syns med sina riktiga namn i mina berättelser. Det blev fyra olika delar som är baserad på olika möten. En psykolog på sjukhusets smärtrehabiliteringsavdelning. En kvinna som har varit utbränd, och kommit tillbaka till arbetslivet genom ett jobb som städerska. En undersköterska som jobbar inom hemtjänsten i byarna runt Hässleholm. En äldre man som berättar om nöjeslivet under sin ungdom.
Saskia har träffat människor i deras miljöer, och även rört sig runt i staden med penna och block.
– För mig har det känts viktigt att det ska vara vackert! Och jag vill att hässleholmarna ska känna igen sig. En sak som har varit till stor nytta, särskilt när det gäller berättelsen om Nöjeslivet på 60- och 70-talet har varit facebookgruppen Hässleholm förr i bild. Där finns ett otroligt engagemang och en stor bildskatt. Jag har kunnat ställa frågor om specifika platser, till exempel två konditorier som inte finns kvar, och fått hjälp med bilder som har tagit mig vidare.
Utrymme för en underdog
Hos Mats, som har givit ut närmare 20 album sedan debuten Garagedrömmar 1995 finns också dokumentära inslag.
– Min huvudinriktning har varit att skildra arbetarklass på landsbygden – egentligen beror det nog på att det är det jag själv känner till. Jag växte upp i Osby med bilkultur och rockmusik, och hade väl egentligen en trygg plats i sammanhanget, berättar Mats som idag bor i Malmö men har ett hus i Loshult.
– Polly baseras till stor del på den värld jag växte upp i och känner till. Lite kan jag känna att jag går tillbaka och placerar in en huvudkaraktär som får vara en motpol. Polly är omgiven av rövhål, som hon inte backar för att ge sig på när de kommer i hennes väg. Hon har dåliga strategier för att ta hand om sig själv, och berättelsen om henne är både tragisk och rolig. Det finns en plattform inom feminismen idag som gärna visar upp tjejer som är duktiga och gör allting rätt. Polly kämpar i allra högsta grad mot manliga strukturer i sin omgivning ända upp i det lilla samhällets toppskikt. Jag tycker att hon behöver få ta sin plats, menar Mats.
En lapp med text på en vägg är det få som läser. Men ramar man in den med en pratbubbla och ritar en gubbe så når budskapet fram
Personligt och allmängiltigt
Saskia och Mats är överens om att man ofta når något allmängiltigt när man i bild och ord zoomar in och kommer nära en människa.
– Jag vill att man ska känna Pollys ruffighet när man ser mina bilder. Känna att hon luktar lite illa. Men accepterar man den där ruffiga ytan, så finns det något att tycka om, säger Mats. Jag använder min kulturella kanon fullt ut i en mix av musik, fransk-belgiska seriealbum, verkstäder, replokaler, torp på landet och Eddie Meduza. Man får även se sidor av Polly där hon tjatar med sin kollega i verkstan och hänger med bandet som gillar henne som hon är, säger Mats.
Hoppas nå ut till fler
Saskia har en förhoppning om att nå ut med Hässleholmsskildringen till läsare som kanske inte är så vana vid just serier.
– Det är ett fantastiskt berättarmedium. På ett vis väldigt tekniskt med rutstrukturer och flöde, men man har också möjlighet att skapa precis vilka bilder och scener man vill, menar hon.
– Serier har historiskt varit ett massmedium som många läser, men har i Sverige alltmer blivit en smal konstform. Det vill vi ändra på i projektet.
Mats, som har varit länge i branschen, menar att det till stor del saknas en struktur inom förlagsbransch och kulturkritik för att lyfta fram serier.
– Recensioner är ett viktigt sätt att nå ut, men det är ofta litteraturkritiker som får ta sig an seriegenren. Många duktiga serietecknare har också glidit mer åt det litterära med långa texter som kompletterar en större bild. Bildberättelser som vi jobbar med – oavsett om de riktar sig till barn eller vuxna – lyfts inte på samma sätt.
Jewels är en av Saskia Gullstrands tidigare utgivningar, med samlade ensidesserier från 2020-2021, utgivet som fanzine.
Samtidigt kan man konstatera att bland både biografernas blockbusters och streamingjättarnas seriesatsningar finns det mycket som hämtar inspiration från serietecknandets värld. Även om Marvel och Polly är lite äpplen och päron så kan man konstatera att en ensam serietecknare kan närma sig ett berättande som i en filmproduktion skulle kosta åtskilliga timmar och dollar att presentera för en publik.
– I min berättelse om Städerskan ville jag göra henne jättestor. Hon städar hela staden, och jag ville visa det i bild. Att teckna blir ett effektivt sätt att skapa bilder, och berätta sin historia.
Jag försöker också bryta mig loss lite från rutstruktuen och skapa berättelser på ett friare sätt. Små detaljer kan säga mycket – ett biografprogram på ett cafébord ger en inblick i vilka biografer som fanns förr, och vilka filmer som visades, säger Saskia.
Mats jobbar redan med ett tredje album om Polly.
– Byrålådan är full av idéer – man får ta en i taget och många av dem blir aldrig något. Jag blir glad när jag märker att första albumet om Polly nått fram till den målgrupp som jag skildrar i boken, som kanske inte annars läser så mycket böcker eller serier. Det finns en användarrecension på Bokus som jag tycker sammanfattar det väldigt fint : ”Absolut den bästa boken jag någonsin har läst och då läser jag inte mycket böcker alls. Läser mest motorrelaterade gör det själv-böcker.”
Text&Foto:Erik@espressomedia.se