“Platsen jag nu bor på har alltid kallat på mig…

– Tack kära Marie Elnertz för stafettpinnen. Jag lägger stinsflaggan på hyllan för en stund och tar emot stafettpinnen med hjärtat – precis så som vi göingar alltid gör!

Vi talar och har vårt hjärta här i Göinge, i naturen, i bygden men framför allt i gemenskapen. Men var är då här? För mig är här i Glimminge, närmare bestämt på den gamla tågstationen. I Glimminge får jag leva i lugnet, jag dricker mitt morgonkaffe ute i gräset med solstänk på kind och naturen in på skinnet.

Glimminge Station

Om somrarna pulserar platsen av turister och besökare som cyklar dressincykel, övernattar i tågvagnarna eller paddlar kanot i Helge å. Jag träffas ofta av tanken att den egna blicken inte är tillräcklig här i vår bygd, ibland behöver vi någon annans blick för att se allt det vackra och turisterna hjälper oss alla framåt här.

Efter morgonkaffet som ofta avnjuts med min kära far, Bosse Persson, vid min sida, så börjar dagens bestyr. Som tilltugg till kaffet levereras en eller flera målande historier från bygden. Jag tror att alla historier om platsen och om området bor och lever inom den mannen, varje släktträd och gärdsgårdssten talar om en svunnen tid.

Förtrollade vattendrag och hörsägner

En berättelse som jag minns från barnsben är den om “Spring förbi”, en sväng som ligger mellan Nordanå och Hemmestorp. När jag var barn hörde jag det berättas om hästar som stegrade och om hundar som betedde sig underligt. Sägnen säger att Näcken höll till i svängen, att han satt på en sten vid Helge å och spelade på sin fiol, att han med sina ljuva toner lurade ner förbipasserande i vattnet.

Som barn var jag var rädd för att Näcken, med sitt fiolspelande, skulle förtrolla och lura ner mig och mina syskon i ån. Varje gång som vi kom till svängen, tog jag tag i syskonen och sprang. Vi sprang för allt vad våra små ben bar. När jag passerar “Spring förbi” idag, kan jag ibland känna hur andan åker upp i halsen igen – andetaget är lite mindre ansträngt, men ändå alltid närvarande.

Drömmen om att vända hemåt

Om jag nu kallar mig för hemvändare betyder det det väl att jag har varit någon annanstans och just vänt? Jag brukar skämtsamt säga att jag bott överallt och ingenstans, man kan kalla det “hialös” eller att jag har en själ som är törstig på upplevelser. Flyttlass har gått till Orsa i Dalarna, till Stockholm, Malmö och även så långt ifrån Skåne man kan komma, närmare bestämt vid Riksgränsen i norra Sverige. Jag har varit iväg och testat mina vingar, samlat erfarenheter och fått uppleva känslan av vingar som bär.

Rikta ljuset mot det vackra

Även fast jag besökt fantastiska platser och fått träffa människor, vars minne jag bär med mig livet ut, så har platsen jag nu bor på alltid kallat på mig. När ett generationsskifte kom på tal så kunde jag inte värja mig, tiden var inne. Det var dags att axla min fars mantel, en mantel som jag med stolthet låter vila på mina axlar. Den här platsen har gett mig så mycket och nu är det äntligen dags för mig att ge tillbaka, och det tiofalt, ge tillbaka till bygden, till omgivningen och till människorna, dags att förvalta och förädla, erbjuda en hemvändares blick på vår bygd och rikta ljuset mot det vackra – allt det vi redan har här i vår omgivning.

Med ett hjärta i bygden

Jag försvinner ibland i tankarna och drömmarna om livet här i Glimminge. Små barnafötter som springer över gårdsplanen, leken och gemenskapen med utsuddade tomtgränser och ett blomstrande grannskap. Vid dessa tillfällen överöses jag av tacksamhet. Tacksamhet för att jag fått möjligheten att vända hemåt och för att det fria livet får ett alldeles eget rum i livets hus.

Världen kommer alltid vara min lekplats, men mitt hjärta, det finner ni här i Glimminge, i allas vårt Göinge.

Innan jag tackar för mig och tar upp stinsflaggan igen vill jag lämna över stafettpinnen till en innovativ företagare och Göingebo: Daniel Emitslöf.

Daniel visar oss att det ur jord blir mat på våra bord och att bygdens ängar ger oss kvalitetsvaror som efterfrågas långt utanför vår kommungräns.

Hej!

Östra Göinge, Skånes gröna hjärta, är en fantastisk plats – och här bor många stolta göingar. På den här sidan lyfter vi dem och lite av det som gör att vi trivs så bra här. Fler berättelser av Göingebor hittar du på ostragoinge.se/goingeborberattar.

Det är kraften i det vi gör tillsammans som får oss att lyfta!