BESÖKSMÅL/HÖSTLOV. Svarta Bergen. Bara namnet gör platsen till ett perfekt plats för en spökvandring under halloween. Vi träffade föreningen bakom besöksmålet och fritidsledarna på fritidsgårdarna Bulten och Pulsen under förberedelserna för en minnesfärd och skräckinjagande kväll för 80 ungdomar på höstlovet.
Höstlov med svärta i Svarta Bergen. Vattnet i det gamla dagbrottet ligger spegelblankt. Dimman börjar stiga och ur en av de gamla kranhytterna sipprar rök och ett flackande ljus lyser upp fönstren. Tillsammans med Marie Arvidsson som jobbar med besöksverksamheten på Svarta Bergen och Jessica Darlin som är fritidsledare på Pulsen, vandrar vi slingan som åttio med buss tillresta ungdomar ska gå om någon timma. Omgivningarna vid Svarta Bergen är formade av stenbrytningen som startade 1899. Rostiga maskiner, vinschar, kranar, krokar, svart sten och gamla arbetsbodar kantar skymningspromenaden. Jämförelsen med miljön från en dystopisk Netflix-serie ligger inte alls långt borta.
– Här spelade man faktiskt in scener till den danska serien Regnet, säger Marie Arvidsson när vi kommer till den gamla smedjan.
Den tas fortfarande tas i bruk en gång per år under säsongen då naturmuseet, som drivs av den ideella föreningen Svarta Bergen, håller öppet.
80 olycksaliga ungdomar
– Klockan fem kommer 80 ungdomar hit från Bulten och Pulsen. Tio grupper går en slinga på två kilometer under kvällen. På vägen finns fyra stationer med halloween-tema, berättar Carina Andrén med ett dödskallegrin.
Carina jobbar som fritidsledare på Bulten i Lönsboda och är inför kvällen uppsminkad till oigengännlighet. Glasögonen vilar fortfarande stadigt på nästippen – kanske kan även levande skelett behöva sådana?
– På vägen är skådespelare från teaterföreningen Spektrum utplacerade för att skrämmas när de som går slingan minst anar det. Faktiskt var det några av dem som var med förra året som inte vågade följa med i år för att de blev så skraja sist, avslöjar Carina.
Förening och fritidsgårdar
Inne i museets reception och café är ett dignande godisbord med skrämmande och och färgglada Halloweenprydnader uppdukat. Vid ett bord håller Emma Pålsson från Pulsen på att förvandla Mia Nilsson från Bulten till en clown av det läskigare slaget. Största sminklådan har Erik Nilsson som arbetar idéellt med verksamheten kring stenmuseet. Kritvita linser gör att hans pupiller lyser svart mitt i ögonen.
– Ju fler som kan nyttja anläggningen härute desto roligare är det. Vi har många barnfamiljer här på sommaren men sällan ungdomar. Genom att bjuda in till ett sånt här evenemang får de som kommer hit en relation till platsen och historien, och förhoppningsvis vill de komma tillbaka i något annat sammanhang, säger Erik.
Ideellt arbete
– Vi gör den här kvällen ideellt och bjussar på lokalen och kaffe. Samtidigt som detta pågår har vi ett gäng från MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) som är här för att träna deras lavinhundar. Även om vi främst har öppet för allmänheten på sommaren så har vi en hel del bokningar här ute resten av året, säger Marie.
Glöm inte att knacka i berget!
På gården utanför huset är de massiva träbänkarna uppdukade för en pumpakarvartävling. Det för de grupper som väntar på sin tur att gå slingan. Eldar ska tändas upp och korvgrillning ska ingjuta trygghet efter den omtumlande vandringen. Erik Nilsson, som inleder kvällen med en ramberättelse inför vandringen för att sätta stämningen, tar avstamp i stenbrytningens myter och skrock.
– Det blir något om bergsgubben och bergfrun, som stenarbetare i hela landet har hållit sig undan för i långa tider. Innan man gick ned i dagbrottet var det viktigt att man skulle knacka i berget för att förvarna om sin ankomst. Annars kunde bergsgubben och bergfrun bli på dåligt humör. Om man fick syn på dem var det bara att lägga benen på ryggen. Det var ett förebud om att något hemskt skulle hända!
”Mer än bara stenbrytning”
Erik Nilsson, som är en ung kraft i gänget som engagerar sig kring Svarta Bergen hoppas även på att föreningen ska hitta nya medlemmar som sänker medelåldern.
– De som är engagerade i detta är ju lite på utdöende, konstaterar han.
– Och tack för den, kontrar Marie Arvidsson med ett skratt.
– Svarta Bergen är ju så mycket mer än bara stenbrytningen – det är en helt fantastisk miljö! Att gå omkring här är som att befinna sig på en helt annan planet! säger Erik.
Och utanför sänker sig mörkret medan molnen skingras och dimman tätnar. Marschaller lyser upp den dunkla slingan och snart börjar förmodligen en uggla hoa från en tall.
Svarta Bergen svartnar allt mer, och snart är Spektrums spöken på plats för att inta sina positioner längs vägen.
Och vi är övertygade… den som ämnar gå längs den stigen i mörkret gör bäst i att knacka i berget först!
Text & Foto: Erik@espressomedia.se