Att vi mår bättre med djur omkring oss är ingen hemlighet. Är det då inte lite konstigt att vi inte har dem i vår närhet oftare? När Christine Kjellsson, ställde sig frågan, banade den vägen för en helt ny karriär för både henne själv och hennes tre hundar.
Christine “Stine” Kjellsson har vigt de senaste femton åren av sitt liv till Osby pastorat där hon en gång i tiden började som kyrkogårdsvaktmästare. Vi träffar henne i den soliga gläntan precis utanför Prästgårdens förskola och fritids tillsammans med Bulten, en av hennes tre belgiska vallhundar. Även fritidsbarnen Astrid Fredriksson och Lukas Hansson är med denna vackra sommardag på Stines nya jobb som resurshundförare.
– Djur har alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag är uppvuxen på en gård med kor, hästar och grisar, berättar Stine.
“VI MÅSTE GÖRA DETTA”
Trots att hon är utbildad instruktör i Svenska Brukshundklubben, ville Stine erbjuda människor något mer genom sin kärlek till djur. Ibland tog hon därför med sina hundar till Prästgården så att barnen kunde träffa dem, och om boken som tände gnistan av inspiration.
– Jag läste “Starka möten” av Jenny Wibäck. Den utgår från ett hunddagis och handlar om ungdomar som hamnat snett i livet och hur de kommer på rätt köl med hjälp av hundarna. När jag sedan såg en utbildning till resurshundförare, föll allting på plats. Jag sa till vår rektor Lotti Pira att vi måste göra detta, berättar Stine.
EN ICKE-DÖMANDE VÄN
Att utbilda sig till resurshundförare är unikt då endast hundägaren går utbildningen. Som resurshundförare träffar Stine och hennes hundar Bulten, Boy och Aska människor som behöver kamratskap och närhet i vardagen.
– Vissa är ensamma änkemän och änkor som inte vill besöka graven själva. Då finns hunden där som en icke-dömande vän. En källa av kamratskap och empati, säger Stine. Hon menar att en resurshund är friare än en servicehund eftersom interaktionen med människor sker mer naturligt.
– Hunden går fram och lägger huvudet i ditt knä och tröstar dig för att den själv vill. Inget sker på kommando. Mitt jobb är att anpassa rätt hund till rätt situation, inte att kontrollera den, förklarar hon.
Stine är övertygad om hundarnas helande kraft. För henne är det oerhört viktigt att de hon och hundarna träffar, känner att de inte blir dömda och att livet går vidare, oavsett vad de går igenom.
– Det finns fall när regelbundna hundbesök på demensboenden har haft en så positiv inverkan på de äldre att de kunnat skära ner på medicineringen.
FÖR LÄRANDE OCH SJÄLVKÄNSLA
Stine vill använda hundarnas positiva inverkan inom olika verksamheter. Efter sommaren hoppas hon kunna erbjuda sina hundar som stöd inom pastoratet i Osby.
– Många behöver uppmuntran. Genom att finnas till kan vi hjälpa de som är äldre, sörjande eller ensamma, säger Stine.
Hon menar att hundar hjälper till att bygga upp självkänsla och självförtroende samt öka lärandet hos unga.
– Låt barnen räkna hur många gånger hunden hoppar. Genom lekar som att kasta boll, kan de öva både matematik och motorik.
Enligt Stine är många barn alldeles för stillasittande, och hundar kan vara ett roligt och effektivt sätt att förändra det.
– Min vision är att stärka människors lika värde och lära barnen om naturen via hunden. Möjligheterna är oändliga, endast fantasin sätter gränserna!
TEXT: HELENE KATZMAN FOTO: ERIK@ESPRESSOMEDIA.SE