Förra artikeln slutade i moll för irländsk whiskey i början av 1900-talet. Efter denna existentiella kris fanns bara en handfull destillerier kvar på Irland, allt fokus låg nu på Skottland. I mitten av 1900-talet fanns endast två destillerier på ön:
Bushmills i Dublin (Nordirland) som gör maltwhiskey
Midleton i Republiken Irland som gör pot-still- och graninwhiskey.
1987 tillkom Cooley, som gör både malt- och grainwhiskey.
Den avgörande orsaken till den irländska whiskyns tillbakagång var som tidigare nämnts att de mest framträdande, irländska destillatörerna så länge motarbetade användningen av kolonnpannor och att den skotska blandwhiskyn skulle få kallas whisky. Det gällde emellertid inte alla, ett mindre antal irländska destillerier följer den framgångsrika skotska linjen. De låter installera kolonnpannor för att göra vad som senare kommer att kallas grainwhisky, basen i blended whiskey.
Den vanligaste typen av whiskey som görs på Irland i slutet av 1800-talet är emellertid en Irish Pot Still Whiskey, som är destillerad två eller vanligtvis tre gånger. En pot still whiskey är vanligtvis inte detsamma som en maltwhiskey, som ju är gjord på 100 % mältat korn och liksom i Skottland destillerad i just kittelpannor.
För att förstå hur en pot still whiskey än idag skiljer sig från en maltwhiskey måste vi gå tillbaka till det sena 1700-talet. Då infördes det nämligen en hög – och för de flesta whiskeydestillatörer alltför hög, skatt på kornmalt. Skatten på mältat korn äter sakta men säkert upp lönsamheten för de irländska whiskeyproducenterna. Men sluta göra whisky ville man naturligtvis inte göra.
Lösningen på detta dilemma blir att blanda ut en stor del av det mältade kornet med skattebefriade, omältade sädesslag. På så sätt utvecklas en egen stil, en blandning av både mältat och omältat korn, under 1800-talet ofta kompletterat med råg, havre och vete. Men Blended Scotch har sedan mitten av 1800-talet börjat ta allt större marknadsandelar från Irland. Svaret på detta blev så småningom att flera irländska whiskybolag slogs samman, man byggde ett nytt, större destilleri och satsade på ny teknik. Visserligen gör irländarna idag bara en tiondel så mycket som skottarna, men tillväxten går betydligt snabbare. Vid sidan av gamla etablerade märken föds och återföds andra i rask takt. I början av 2000-talet fanns tre aktiva destillerier på ön, idag finns runt 20. Samt ett antal intressanta buteljerare, som köper, lagrar, blandar och säljer spännande whiskey.
Den pot still whiskey som görs idag är destillerad tre gånger på en mäsk som enligt lag måste vara gjord av minst 30 % mältat och minst 30 % omältat korn. Det är också tillåtet att använda upp till 5 % av andra sädesslag, men det är idag mycket ovanligt. Andelen omältat korn varierar mellan olika recept och med kvaliteten hos olika skördar, men en vanlig mängd är mellan 50 – 60%. Traditionell pot still whiskey är oljig och ganska robust med en distinkt kryddighet. Idag görs whiskeyn i flera stilar, från fyllig och smakrik till lätt och delikat.
Rent generellt är den irländska whiskeyn är ofta mer fruktig och lite mildare jämfört med exempelvis skotsk whisky. Att den inte enbart görs på mältat korn och att den destilleras upp till tre gånger bidrar också till den mer lena och mer lättillgängliga smaken. Den är sällan rökig eftersom malten inte torkas med hjälp av torvrök. För inte så länge sedan sa man allmänt att kvinnor föredrog irländsk whiskey före skotsk whisky. Kanske gäller det än?
Bengt Arne Larsson
Ädla drycker