Februari drar sin sista suck och snötäcket ligger envist kvar över Drakaberga. Idag gnistrar det dessutom så man får träningsvärk i kismusklerna. Solen stirrar stint från en ljusblå himmel där tusen tussar av kritvita moln drar fram som fjädrar från ett fjärran kuddkrig. Vyn skulle kunna beskrivas som oemotståndligt vacker, en syn man inte kan se sig mätt på.
Men jag är mätt.
Proppmätt.
Jag vet, det är vinter. Det ska vara polarkallt. Barntungor ska fastna på lyktstolpar. Bilrutor ska skrapas med locket från gamla CD-fodral. Långa gaddigacker (ord för långkalsonger jag bara hört min far använda) ska var otillräckliga. Lårbenshalsar ska vara hotade och strumpor ska bli blöta i hallen när man trampar i små töpölar som uppstått då slarviga barn klampat runt utanför dörrmattan. Jag har fattat. MEN DET RÄCKER NU!!! I veckan börjar mars och då KRÄVER jag vår. Det har slarvats med årstider allt för länge.
Det finns ett uttryck som jag brukar låna från ”Gudfadern 3” och som känns lite skönt att säga: “Just when I thought I was out – they pull me back in”. Michael Corleone, som kämpar för att lämna den kriminella maffiavärlden och bli en laglig affärsman, har då just utsatts för ett attentat och förstår att det förflutna inte kommer att lämna honom i fred. Jag brukar Al Pacino-väsa repliken i sammanhang då jag tror att något obekvämt är förbi men inser att det finns mer av den varan.
Ett sådant ögonblick kan exempelvis vara då jag städat upp efter en brakmiddag. Bestick, glas och tallrikar har fyllt diskmaskinen, de stora grytorna är handdiskade och jag står och torkar av vaskbordets ytor med en wettextrasa. Nöjd med min undanstädning vänder jag mig om för att äntligen avsluta med att torka spisen ren då min blick landar på köksbordet där efterrättens fat, glas och bestick fortfarande står kvar: “Just when I thought I was out – they pull me back in”.
Igår hjälpte vi några strålande vänner att flytta från en lägenhet i Osby till mer civiliserade trakter nämligen till Kilinge i närheten av paradisiska Glimåkra. Hursomhelst hade de mörkat att lägenheten givetvis var belägen på översta våningen. Inga problem, tänkte jag… först. Jag har nämligen en lång erfarenhet av att hjälpa folk att flytta och hyfsat pigga muskler. Så fort en flytt är på gång erbjuder jag att hjälpa till på studs, vilket egentligen är ren taktik. Jag föreställer mig sedan hur de säger till varandra: ”Den där Daniel är en trevlig prick. Så omtänksam. Tänk att han genast erbjöd sig att hjälpa till med flytten. Nu ringer vi några andra vänner och ber om hjälp med renoveringen…”.
Vi började flytten vid nio-snåret och jag flög som en (flytt-)fågel uppför och nerför trapporna med kartonger i famnen innan jag, vid nio och femton-snåret, kände spår av fyrtiosex år i varje lår. De ömsom ömmade, ömsom krampade. Jag bet ihop och skådespelade pigg en kort stund men insåg snart att någon Guldbagge inte skulle bli aktuell. Jag åldersanpassade trapptempot och lyckades således hålla ihop i de fyra timmar vi slet. När lägenheten till slut gapade tom drog jag en klassisk djup suck av lättnad då Hinrek (han heter något helt annat) sa: ”Nu är det bara några julsaker i källarförrådet, sen är vi klara!”. Med betongtunga steg tog vi oss ned till källarplan där ett hänglås låstes upp och en trädörr öppnades med ett skräckfilmsknarr. ”Några julsaker” visade sig betyda ett trettiotal proppfulla lådor och jag misstänkte för en stund att Hinrek hade lyckats packa ner hela Huseby bruks julmarknad inklusive knallar och marknadsstånd. Min för tidigt levererade suck av lättnad blev i stället en lång väsning: “Just when I thought I was out – they pull me back in”.
För att återknyta till mitt aggressiva vårkrav inledningsvis. Jag är erfaren nog att förstå att vi alla även i år kommer att uppleva bakslag på bakslag. Hur vi kommer att gå och lägga oss med vårgrön gräsmatta och vakna upp med en vintervit. Men då har ni en ny skön replik att ta till: Just when I thought I was out…
Om du vill ta del av fler av Daniel Björks texter kan vi tipsa om att det finns en hel massa på:
danielidrakaberga.se och naturligtvis i kommande nummer av denna tidning.
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>