I slutet av maj är det premiär i Sporrakulla. Premiär för ett snapphanedrama med titeln, ”Oro i Sporrakulla”. Det är ett familjedrama i orostiderna cirka 20 år efter freden i Roskilde 1658 då Skåne blev svenskt.
Många var de skåningar som fortfarande 20 år efter freden såg sig som danskar och sympatiserade med den danske kungen. Snapphanar fanns fortfarande i hela Skåne, som ställde till förtret för svenska myndighetspersoner och soldater. Danskarna hade heller inte gett upp tankarna om att ta tillbaka Skåne.
Sommaren 1676 invaderade den danska krigsmakten Skåne via Helsingborg med omkring 14.000 soldater. De fick stöd av många och särskilt av bondebefolkningen. Den danska armén tog kontroll över hela Skåne, men redan i december hade Sverige samlat en tillräckligt stor armé för att gå in i Skåne och kasta tillbaka danskarna över Öresund. Det avgjordes vid slaget norr om Lund den 4 december 1676. Det blev det blodigaste slag som utkämpats i Norden. I det närmaste 10.000 soldater dog vid slaget och av dem var 6.500 danskar och utöver dessa skadades 1.000 och 2.000 tillfångatogs. Med denna seger på slagfältet tog svenskarna tillbaka kontrollen över Skåne.
Föreställningen i Sporrakulla skildrar hur en bondefamilj upplevde vardagen vid denna tid. Alla kände och upplevde hur svenska soldater kontrollerade och trakasserade folket på gårdarna i skogsbygden. Det påverkade alla, såväl barnen som de vuxna och åldringarna på gårdarna. Att männen i Sporrakulla sympatiserade med snapphanarna gjorde inte livet lättare.
Detta handlar ”Oro i Sporrakulla” om och alla generationer finns med på scenen som är gårdsplanen på gården i Sporrakulla.
Lars-Åke Ljungdahl