MAT. Lutfiskens dag infaller alltid fredagen före Allhelgonadagen, alltså i år den 30 oktober. Initiativ till denna dag tog några av vårt lands stjärnkockar.
Lutfisken är en rätt vilken få torde ställa sig likgiltiga till – antingen älskar eller avskyr man den. Hur många barns julaftonsglädje har inte spolierats av hotet ”Om Du inte smakar på lutfisken kommer inte tomten!”
Många ändrar sig med åren, annars skulle inte så mycket långa läggas i lut, ännu i dessa dagar.
Ursprung i Nederländerna
Lutfisken äts mest i Sverige och Norge, en del i Finland medan den i Danmark betraktas som en barbarisk nordeuropeisk säregenhet, med ursprung i Nederländerna. Linné, som inte gillade lutfisk, skrev att ”de som bor i lutfiskvinklarna i Amsterdam luktar så man i kyrkan näppeligen kan stå bredvid dem”. Numera torde dock ingen känslig näsa behöva lida av just denna doftupplevelse vid besök i denna trevliga stad.
Klar till jul
Själva lutningsprocessen avstår de flesta numera ifrån, till glädje för tillverkarna av djupfryst lutfisk. Förr sa man ”tre dar i vatten, tre dar i lut, tre dar i lutvatten och sen vattnar man ur”. Förutsatt att inledningen gjorts på Anna-dagen, den 9 december, så var fisken färdig exakt till julafton.
Sedan 1500-talet
Lutfisk är beredd av torkad fisk; klippfisk, långa eller gråsej. Högsta kvaliteten är spillångan och billigaste är gråsej. Att fisk lutats i Sverige redan på 1400-talet är sannolikt. Det fanns ”sillblötare” i Stockholm under tidigt 1500-tal och de saluförde troligen även lutfisk.
Sommar och vinter
Det var förr inte enbart vid jul som man åt lutfisk. Skånska bönder grundade sin Mårtenaftonsmiddag med lutfisk, som man i Norrbotten ansåg passa även som midsommarmat.
Text: Bo Martinsson, Husmanskostens VännerDELA0