”This old guitar taught me to sing a love song
Showed me how to laugh and how to cry
It introduced me to some friends of mine and brightened up some days
And helped me make it through some lonely nights, oh
What a friend to have on a cold and lonely night”
Citatet är hämtat från John Denvers låt som han uppenbarligen skrev om mig och min gamla gitarr. Jag tar det från början. Det fanns ett anslag på tavlan i elevhallen där jag läste:
Gitarrlektioner för nybörjare.
Musiksalen.
Fredagar 09:00 – 09:45.
/Rolf
Det innebär ju att jag lär mig spela medan jag slipper matten, tänkte jag. Snacka om win-win. Fredagen kom och jag och några andra slog oss ned i en halvcirkel runt Rolf som med brun manchesterkostym, lite för långt och burrigt hår, skägg och ett par gigantiska glasögon inte kunde hetat något annat än just ROLF. I all sin rolfighet visade han sig vara en väldigt duktig gitarrlärare och den första låt vi fick sätta tänderna i var Rod Stewart-balladen ”Sailing”. I ärlighetens namn var det väl knappast tänderna utan snarare fingertopparna som sattes i arbete. Det visade sig nämligen att det inte räckte med att placera fingrarna rätt. Det krävdes också ett bra tryck som genast skapade små ömmande spår i de aktuella fingrarna. Jag bet tappert ihop och kämpade lite extra med alla nybörjares hat-ackord F-dur. Nästan 40 år senare kan man ibland fortfarande behöva kämpa sig till en snygg klang i det ackordet.
Jag kom hem den dagen, rusade upp på mitt rum och greppade den gitarr som hushållet hade att erbjuda. Den härstammade från min fars ungdom, men såg verkligen uråldrig ut. Strängarna var ärgade och gav en grönaktig smutsrand på fingret då man tryckte ner dem. Den såg ut som en gitarr man kan tänka sig att Bockstensmannen ägt och sedan sålt på (sten-)Blocket. Strängar fattades och de som fanns var ostämbara. Jag brukade roa mig med att spela melodier på en sträng, men med mina nya insikter i gitarrspelandets konst förstod jag att en gitarr krävde sex stämbara strängar. Min far (och jag) tyckte att det var dags för en ny gitarr som inköptes omgående på ”Skånemusik” – en liten kär musikaffär i Trelleborg. Och mitt liv fick en ny mening, en ny inriktning, en ny passion. Vi umgicks inledningsvis alla dygnets vakna timmar, min gitarr och jag. Tillsammans slet vi med ackord och melodier som till slut satte sig i fingrarna. Jag kan fortfarande idag, stå på en scen, mitt i en sång och inte ha en aning om vad nästa ackord bör vara, men när bytet väl ska ske kastar sig rätt fingrar på rätt plats. Ackorden finns, så att säga, I BLODET.
”This old guitar gave me my lovely lady
It opened up her eyes and ears to me
It brought us close together, and I guess it broke her heart
It opened up the space for us to be
What a lovely place and a lovely space to be”
Många år senare pågick en fest i min lägenhet och givetvis åkte min gamla gitarr fram efter ett visst (helt onödigt) tjat från mina vänner. Jag försvann ganska snart in i min lilla gitarrbubbla och märkte knappt att intresset för allsång snabbt avtog. Vi var nämligen inte ensamma i bubblan, min gitarr och jag. En vacker flicka satt vid min sida sjöng med ljuvlig röst till gitarrens toner. Hon tog sig inte bara in i bubblan, hon tog sig in i mitt liv. Så mycket kul vi har haft sedan dess – Anna, min gitarr och jag.
”This old guitar gave me my life my living
All the things you know I love to do
To serenade the stars that shine from a sunny mountainside
And most of all, to sing my songs for you
I love to sing my songs for you”
I augusti börjar jag jobba som musiklärare igen. Min gamla gitarr har sannerligen gett mig det liv jag älskar att leva. Det finns en bild på min lille sons små knubbiga bebisfingrar som försöker samspela med mina vuxenfingrar på min gamla gitarr. Den bebisen är nu 20 år och spelar både gitarr, bas och piano. Gitarren på bilden börjar bli till åren kommen och har, liksom jag, sina små skavanker av liv som levts, men vi kör på. Just idag ska vi köra till Farstorp och förbrödras och försystras med en härlig samling medmänniskor. Vi kan knappt vänta, min gamla gitarr och jag.
Glad sommar!
DANIEL BJÖRK