Artikel publicerad december 2006
Han har alltid funnits där. Visst, sällan nykter men alltid snäll och harmlös. Många av hans vänner har gått bort. Själv har han klarat sig förvånansvärt bra. Många känner igen honom där han går med sin rollator. Många känner till honom sen gammalt. Men få känner personen Nils-Gunnar Jönsson – Rättaren.
Vårt arkiv med tidningar några år tillbaka finner du här https://e-tidning.espressomedia.se/
Han har just klätt sig och ätit sin frukost när vi träffas. Redo för sin dagliga promenad. Oavsett väder tar han sin rollator och går ner till byn.
– Frisk luft och motion är bra för min kropp, säger Gunnar.
Gunnar berättar att han varit med om så mycket att han skulle kunna fylla en hel bok.
– Jag gjorde rekryten på A3 i Norra Åsum som motorcykelordonnans. En rolig tid med vänner för livet. Jag kommer fortfarande ihåg mitt nummer: 28 76 648 och fick mycket beröm av Kapten. Han tyckte att sådana som jag behövdes om det skulle bli krig.
Han kom till Lantmannaskolan i Osby 1950 efter att ha varit förman hos en godsherre i Norrköping. På skolan tog han hand om alla eleverna och lärde dem hur man sköter ett lantbruk. Efter tio år fortsatte han som rättare på Mossaröds Säteri, som han sen arrenderade i några år.
Fick en son
Gunnar gifte mig och fick en fin son.
– Tyvärr skilde vi oss och hon flyttade till Örebro, berättar Gunnar. Hon tog pågen med sig. Han heter Nils-Anders Fintling, för det tyckte de var finare än Jönsson. Det tycker jag inte riktigt om. Min påg har det gått bra för. Han har ett fint arbete och reser mycket och jag har även blivit farfar. Vi har ofta kontakt och träffas ibland.
”Jag har varit med om så mycket att jag skulle kunna fylla en hel bok”
Efter skilsmässan arbetade jag som skogsvaktare. Då råkade jag ut för en olycka och spräckte bäckenbenet när jag fastnade med ena benet i cykeltrampan och föll bakåt på en sten och då var jag spiknykter. Många olyckor har jag varit med om – både nykter och full. Jag har varit gipsad så många gånger att jag nu kan kalla mig för ”gipsgubben”. Jag har förresten också arbetat i tryckeribranschen i 7 år hos Erik Ek i Osby. Mitt sista jobb innan pensionen var på Samhall där jag var i 12 år.
Promenad med Pan
Ut i naturen trivs jag bäst och därifrån har jag en rolig händelser jag ska berätta om: Det var en het sommardag när jag bodde i en stuga i Genastorp. Jag tog min trogne kamrat taxen Pan med ut i skogen för att få lite skugga. Jag satte mig ner vid en sten och somnade. Efter ett tag kände jag ett tryck på bröstet och trodde det var Pan som hade lagt sig där och började klappa honom. Märk min förvåning när jag såg att det var en liten rävunge som låg på mitt bröst. Räven blev rädd när jag vaknade och stack till skogs men visst var det märkligt.
Bor på Lindhem
När vi träffar Gunnar så bor han på Lindhem i Osby och trivs jättebra.
– Personalen är så snälla och missar man en måltid så sparar dom en portion. Den värmer de när jag är tillbaks efter min promenad till byn. Ibland är här underhållning med musik, Trio med Bumba har varit här. Fast mest uppskattar jag när Lions eller Rotary kommer och underhåller för de bjuder alltid på en bricka med Whiskey, Konjak eller Punch.
Jag ångrar inget i mitt liv och är nöjd med allt, för jag har haft ett bra liv tycker jag. Det kunde ha varit mycket värre.
Detta är Gunnar
Namn: Nils-Gunnar Jönsson
Yrke: Rättare (arbetsledare inom jordbruket)
Ålder:m78 år gammal född 1928 på Karstorps Gård
Barndom: Uppvuxen i Venestad, Ovesholm hos Mor-mor och Morfar efter föräldrarnas skils-mässa. Hans mor dog i skelettcancer endast 42 år gammal i mycket svåra plågor.
Skolgång:7-årig grundskola och därefter Osby Lant-mannaskola med utbildning till förman inom lantbruk.
Text och foto: Carina Magnusson