Nästan alla svenska familjer har släktingar i USA, men det är nu en bra bit över hundra år sedan den stora emigrationsvågen inträffade, då runt en miljon svenskar lämnade landet för att hitta en bättre plats att leva på. Kontakten hölls med hjälp av brev, men de kommande generationerna lärde sig aldrig svenska och med tiden kom släktingar ifrån varandra. Därför var det extra roligt att för några veckor sedan återknyta banden.
I undantagshuset där jag sitter och skriver bodde fram till sin död 1945 en gammal tant som hette Nilla Svensdotter. Hon var väl omhändertagen av sin dotter Blenda som även hon var änka. De hade båda levt ett strävsamt liv. Nilla var född i Böglarehult i Örkeneds socken redan 1854. Hon hade gift sig med torparen Nils Karlsson 1878 och paret flyttade runt mellan olika torpstugor i trakten. Barnen Karl, August, Blenda, Anna, Anton och Ellida kom att växa upp på ett litet torp i Söndraryd.
Det var fattigt i Sverige och lösningen var för många att emigrera. Det måste ha varit hårt för Nils och Nilla när alla deras sex barn givit sig av. Karl, August, Anton och Ellida for till Amerika, medan Anna och Blenda nöjde sig med att flytta till Norge.
När Ellida lämnade Sverige var hon gift med en man som hette Hjalmar och de sökte upp Ellidas bröder i Kanada. De hade hört hemska rykten om hur det var att komma till USA direkt via Ellis island. Alla immigranter tvingades sitta i karantän och om de var sjuka kunde de sändas tillbaka igen.
Livet i Amerika visade sig vara hårdare än de väntat sig. Kanske hade de byggt upp höga förväntningar utifrån de brev som Ellidas bröder sänt hem? Ellida och Hjalmar var panka efter att ha betalt resan och hamnade i ett skogshuggarläger i den kanadensiska vildmarken. Hon lär ha varit den enda kvinnan på 30 mils avstånd! Hon bet emellertid ihop och satte upp någon slags saloon för att överleva. Hon lär ha varit hård i affärer – någon växel gav hon aldrig tillbaka till kunderna. För pengarna som serveringen gav kunde hon och Hjalmar så småningom flytta vidare till Minneapolis i USA. Där fick de barnen Märta och Georg. Hjalmar blev med åren en välbeställd byggmästare och Ellida arbetade som inredare och med anläggningar av trädgårdar.
Ellidas syster Blenda återvände 1904 till sina hemtrakter. Hon gifte sig med snickaren Sven Nilsson och tillsammans fick de elva barn som växte upp i Gummarp i Glimåkra socken. När de började bli till åren byggde de sig ett hus i Simontorp där äldsta dottern var husfru på gården. Sven dog under byggtiden och istället blev det så att Blenda kom att bo i huset med sin gamla mor Nilla. Systrarna Blenda och Ellida fick träffas en gång till i livet. Efter nästan 50 år i Amerika kom Ellida hem på besök 1955. Hon hämtades i stor stil vid amerikabåten i Göteborg och kulturkrocken var påtaglig. På bilderna är det fascinerande att jämföra den eleganta amerikanska damen och den hårt slitna småbrukarhustrun från Göinge. Deras liv hade blivit mycket olika. Enligt släkthistorierna så skall Ellida ha sett till att det installerades en vattentoalett i det lilla huset. Inte kunde hennes åldrade syster ha utedass bakom uthuset heller!
Så småningom tappade släktingarna på bägge sidor Atlanten kontakten, men så fick vi plötsligt reda på att några amerikanska damer ville komma och hälsa på. Det visade sig vara Patricia, dotter till Märtha, och hennes kusin Elaine, dotter till Georg. Patricia är en mycket energisk släktforskare och har sedan hon blev pensionär letat upp sin svenska släkt som hon inte ens visste fanns. Eftersom jag är sonson till Blendas dotter Anna var de båda damerna min fars nästkusiner! Det blev en gripande återförening under några timmar och nu är kontakten återupprättad, fast den här gången med engelskspråkig e-post.
Text: Anders Blidberg
Bilder: Simontorps gårdsarkiv
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>