BESÖKSMÅL. Även om Sverige är världens älgtätaste land är det inte alltid så lätt att få en skymt av skogens konung. På Smålandet mellan Markaryd och Osby utlovas älggaranti, och parken levererar verkligen under vårt besök. Försommaren är kalvtider, och under en tur med tåget genom parken får vi uppleva både tjurarnas mäktiga storhet och gyllenbruna tvillingkalvar som knappt är en dag gamla.
Från tornet som byggts som en krona på den gamla 1700-talsgården ser man skog i alla riktningar. Men vill man komma riktigt nära älgarna så är det tåget man ska välja.
– För tvåhundra år sedan var älgstammen nästan helt utrotad – det fanns bara 200 älgar kvar i vårt land. Därefter började arbetet med att arten skulle hämta sig – tjuvjakt var ett stort problem under första världskriget, men på 1980-talet fanns över en halv miljon älgar i vårt land. I dag är Sverige det älgtätaste landet i Sverige.
Den som guidar oss längs den snirkliga vägen är Jan Hertig, som har jobbat på Smålandet sedan 2019. Han lotsar vant oss besökare från förarhytten i tåget Marie-Louise, som är döpt efter anläggningens första älgko, och berättar om älgarnas parningsliv – hur tjurarna pinkar i gropar innan det är dags att välja partner och hur de använder sina massiva horn på hösten för att visa vem som är starkast.
I maj är dock parningstiden sedan länge förbi – närmare bestämt ungefär åtta månader. Natten innan vårt besök har en av Smålandets älgkor fullbordat sin dräktighet och gett liv till två små tvillingälgar – det är med spänning bland passagerarna som tåget rullar in i det gröna.
90 000 besökare om året
John Karlsson på Smålandet var 24 år när familjen började spåna på idén om att bygga upp en anläggning där älgen kunde besökas i dess naturliga miljö.
– Jag kommer från en jägarfamilj, men det stora intresset i jakten har alltid varit att komma ut i skogen och få se älgen, berättar han.
Fastigheten med mangårdsbyggnad från 1700-talet är på 15 hektar, och här har tidigare bedrivits jord- och skogsbruk. Boningshuset förvandlades till café och 2004 drog Smålandet igång – då i ganska blygsam skala.
– Det som startade med älgsafariturer har växt ordentligt. Nu har vi 90 000 besökare årligen, och just nu 13 älgar som lever i ett inhägnat område men klassas som vilda djur. De är inte särskilt rädda för bilar, och kommer gärna väldigt nära om de märker att det finns mat att få. Man kan välja att köra med egen bil genom parken, men man ska vara lite försiktig och det går inte att kliva ur varken bil eller tåg under rundturen.
Snabbväxande horn
Parken har öppet hela året, caféet från april till november.
– Vi har även byggt ut anläggningen med en restaurang på baksidan av huvudbyggnaden, med ett torn där man ser skog i alla riktningar. Här kan man äta både älgköttbullar och bisonburgare – vi har även amerikanska bison i parken, berättar John.
Från våren fram till midsommar består älgarnas föda främst av gräs – därefter står träd på menyn – lönn och sälg är stora favoriter och allt från blad till bark och kvistar slinker ner.
– Det tar ungefär fem år för en älgtjur att bli fullvuxen. När hornen växer som mest kan de växa två centimeter om dagen. Fram till september är de täckta av basthud, och på vintern fäller de sina horn. Därefter börjar de växa på våren igen, berättar John.
Närkontakt med Runar
Men vem gillar alltför ensidig kost? Morötter är svårt att hitta i det vilda, och det är precis vad varje besökare får i handen av guiden Jan när det är dags att hoppa på det gula tåget.
Vi hinner bara åka en liten bit innan den utlovade älggarantin infrias. Runar står vid ett fodertråg och mumsar, och verkar måttligt intresserad av de nyfikna besökarna som passerar – för många av dem är det nog allra första kontakten med älg.
– Många av våra älgtjurar har fått namn efter kungar – Runar fick sitt tack vare att hans mamma hette Carola, berättar Jan med sin melodiska röst, som hela tiden verkar ha något nytt att berätta om det vi passerar.
Och när väl älgbarriären är bruten haglar upplevelserna. I en krök vilar Dahlia, stolt mor till en av parkens små gyllenbruna kalvar. Strax efter rullar vi in i en kargare del av parken som får präriekänslan förstärkt av en hel flock amerikanska bison. Den största av dem – Montana – väger lika mycket som en mellanstor personbil, och lunkar snällt nära tåget för att käka kvistar och morötter från fönstren.
två Tvillingpar
Och visst får vi en skymt av de dagsfärska tvillingkalvarna innan turen är över. Extra kul, tyckte Nele och Maxime från Tyskland som själva är tvillingar och fick med sig många fina minnen från parken.
– Bisonoxarna var super! säger de, samtidigt som de har svårt att döja sin förtjusning över de små killingarna i getparken bakom uteserveringen.
– Vi flög till danmark från tyskland, och har hyrt en bil i en vecka för att besöka Sverige, berättar pappa Nico Mross, som också är hänförd av turen bland älgarna.
– Jag har sett älg i någon djurpark i Tyskland tidigare, men för tjejerna var det första gången. Otroligt imponerande djur när man kommer så nära, säger han.
Jan Hertig hoppar ur tåget för en paus innan nästa guidning.
– Jag har jobbat på heltid här sedan 2021, och det är ett fantastiskt jobb. Jag kom till Sverige för att studera och forska inom bioinformatik, men upptäckte väl att älgarna var min grej, snarare än forskning, konstaterar han.
– Älgarna är en upplevelse hela året. Nu på våren när kalvarna kommer, sommaren fram till hösten när tjurarnas horn växer, och även på vintern då man ser dem väldigt bra om det kommer snö i parken.
Text&Foto:Erik@espressomedia.se