Espresso – Din lokala tidning
Krönika

Pappa = Min idol

Min pappa Jankov,   eller Jan-Ivan som han är döpt till (Det visste ni inte!) har alltid varit min idol. När jag var liten var han min trygghet. En famn att krypa upp i och bara mysa eller någon att anförtro sig till när det hänt något jobbigt. När jag gick i fjärde klass skrev jag i min kompis “Mina vänner-bok” på raden om vem som var min idol: Min pappa.

Jag ville vara som min pappa. Han var lärare och hans elever älskade honom. Det händer fortfarande att mina kunder – nu i vuxen ålder med egna barn i skolåldern – berättar att de minsann haft min pappa Jankov som lärare i mellanstadiet. Någon har till och med hävdat att det var min pappa Jankov som gjorde så att han skärpte till sig och klarade både skola och även hamnade rätt i umgänget. Jag har ofta fått höra att han var så rättvis som lärare och det har han fortsatt att vara även som företagsledare. Han kunde vara sträng också och bli riktigt arg men det var inte ofta. Egentligen minns jag bara en gång och det var när jag i min iver att sockra mina nyplockade vinbär välte ut ett helt sockerpaket över hela köksgolvet. Då fick jag en rejäl uppsträckning. Så rejäl att jag bestämde mig för att rymma hemifrån. Efter att jag städat upp allt sockret vill säga… Jag skrev en lapp som jag fäste på ytterdörrens utsida. Det stod: ”Papa. Du var dom. Jetedom.”. Jag rymde ner till ån i Källedal och var säkert borta en timme minst. Det kändes ju som en hel evighet. Döm om min förvåning när de inte ens saknat mig när jag kom hem! Fast jag tror nästan att jag glömde bort känslan av att bli orättvist behandlad på vägen hem från mitt rymningsförsök. Jag är ju rätt lik min far och har aldrig varit långsint.

Jag fick ofta vara med min pappa i skolan och fick följa med på skolresor till Liseberg och Skånes Djurpark. Det var på den tiden skolresorna var ett måste varje termin. Tänk vilken lycka för mig! En hel skock med snälla, äldre barn tog hand om mig.

När jag gått färdigt gymnasiet gick jag lärarutbildningen – precis som min pappa! Efter bara några terminer som lärare fick jag och Henrik vår första son – Edvin och efter det jobbade jag på Växtmästaren – precis som min pappa! Tänk vad de där idolerna kan spela roll för ens yrkesval.

Eftersom jag nu valt det yrket måste jag ju även komma med några tips – precis som min pappa!

Nu när snön försvinner och temperaturen börjar stiga kommer det ofta fram vackra lökväxter och näpna gröna skott – men även sork- och mullvadsbunkar. Vi har fått många frågor om vi har något som funkar på riktigt och vi har använt oss av Revira som är små kulor preparerade med dofter som sork och mullvad skyr som pesten. Nu har jag tagit in två produkter till i sortimentet. En soldriven skrämma som man sticker ner i marken och som via sina vibrationer gör att djuren inte trivs och flyttar på sig samt en ny produkt som helt enkelt avlossar ett startskott ner i gången och tryckvågen gör så att mullvaden eller sorken dör. Det fina med denna är att du inte behöver vittja någon fälla och ta bort mullvaden. Den verkar avskräckande på de andra djuren. Det är startskott som används och det krävs ingen jaktlicens. Dock är det ju viktigt att den används enligt beskrivningen. När jag skriver detta är det -14 grader och varken sorkar, mullvadar eller kunder syns till. Det är ju lite skillnad förstås. Skadedjuren vill vi ju jaga bort och kunderna vill vi jaga in!

Med hopp om våren

Anna

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>

Relaterade inlägg

När tågen kom till byn

Ingela Lindström

Minska på engångsprodukterna

admin

Hur vill du leva?

Ingela Lindström

Hemsidan använder cookies för att optimera din användarupplevelse. Vi utgår från att du godkänner detta men du kan välja att lämna oss om du önskar. Acceptera Läs mer