KONSERT. Från första cykelvurpan till första lögnen. För Pernilla Andersson är åren i Hässleholm de där åren som inramas av ett nostalgiskt barndomsskimmer.
Inför spelningen på Kulturhuset den 2 mars dammades lådan på vinden med gamla fotografier från Björkliden 22 av, och Pernilla ser fram emot att dela med sig av både minnen och musik. Det är dags för ytterligare ett ”första” när hon för första gången gör en hel konsert i sin gamla hemstad.
– Jag har så många av mina ”första” i Hässleholm. Första permanenten – som blev helt misslyckad – gjorde jag på en frisersalong precis intill Röda Kvarn, biografen som idag sitter ihop med Kulturhuset.
– Pappa byggde musikstudio i vårt garage på Björkliden 22, och mamma rökte gula blend under fläkten. Jag minns att pappa spelade in dansbandet Tonellis och en låt som jag tror hette ”Asta – du kan väl kasta” vilket var en stor claim to fame för honom. Så värst mycket mer blev det nog inte gjort i studion, men för mig var det väl där det började med musiken. Jag var omgiven av mixerbord, och när det inte fanns någon annan att spela in så fick jag sjunga i mikrofonen.
Hon talar i bilder, Pernilla Andersson. Och för den som har följt hennes musikaliska gärning – tolv fullängdsalbum har det blivit sedan debuten 1999 – är det nog ingen överraskning. Sedan 2008 sjunger hon på svenska och i vår kommer en ny singel – Kungar & Drottningar.
– Pappa spelade även in en vinylskiva med Montessoriskolan som jag gick på. Jag är med på omslaget, men vägrade att sjunga när jag insåg att jag inte skulle få sjunga solo!
Ett hemligt projekt
I år fyller Pernilla Andersson 50 år. Utöver tolv album har hon fått ta emot Sir George Martin Music Award som utdelades personligen av den legendariske Beatles-producenten. 2000 utmärkte hon sig som den första kvinnliga producenten på ett större skivbolag när hon producerade vännen Svante Turessons album Nya Kickar. 2023 annonserades ett nytt album ut i samband med hennes sommarturné, men ett större projekt som fortfarande är lite hemligt har gjort att skivsläppet har lagts lite på vänt. Det handlar om att skriva musiken till ett större filmprojekt med en känd svensk regissör – något som Pernilla ser som en möjlighet att bryta ny musikalisk mark.
– Efter tolv album har jag inget jättebehov av att dänga ut ett till. Jag har mina rötter i jazzen och när jag en gång sökte till musikhögskolan var det för att jag ville orkestrera och komponera. Även om jag blev förbannad den där gången när vi skulle spela in Montessoriklassen så är det inte behovet av att stå främst och sjunga hela tiden som driver mig. Jag älskar den biten också, verkligen, men nu ser jag en möjlighet att utforska musiken genom att göra något helt annat!
”Har letat efter en ventil”
Johnny Cash och Nina P från skivan Gör dig till hund blev en stor radiohit när den släpptes 2008. Sedan dess har många av Pernillas låtar snurrat på radiostationernas A-listor, och visst kan man ana att något mer vill fram i musiken än vad som vanligen ryms inom ett klassiskt vers/refräng-format när man hör låtar som Koltrast vid Haväng och Vintern blev för lång.
– Nu drömmer jag om en skiva där man får plats med alla delar av mig – jag har så länge sökt efter en ventil i musiken och känner att jag har hittat det i det här projektet. Det började faktiskt med att regissören som det gäller spontant köpte en biljett till en konsert och gick in och satte sig i salongen. Premiären är planerad till 2025, och jag hoppas att jag får vara med hela vägen. Just nu sitter jag som bäst och funderar på hur jag kan paketera och släppa musiken på ett sätt som får ihop alla delarna av det jag vill göra, säger Pernilla.
Att bli äldst i släkten
Vi pratar mer minnen från Hässleholm. Hur den lilla Pernilla plockade upp och tuggade tuggumi från gatan. Om teaterdebuten i rollen som skylt i en skoluppsättning. Om när lillebror Anders vurpade i Gäddastorpsbacken och fångades av Norra Skånes fotograf mitt i fallet.
– Han hamnade på förstasidan – en omslagsbild som jag fortfarande inte har lyckats slå efter alla mina år som artist, skrattar Pernilla.
Många minnen kommer också från musikaffären där pappa Kent jobbade – ABO-Musik, som startades av lokala musikprofilen Arne Boo.
– Jag har haft svårt att förlika mig med tanken att det nu är jag som ska vara den äldsta i släkten. Det känner jag liksom inte att jag har någon täckning för, säger Pernilla.
Under flera år kom hennes intervjuer i samband med albumsläpp och spelningar att handla om hennes pappas sista år i livet. Ett smärtsamt sjukdomsförlopp med Altzheimers, som dessutom ledde till att Pernilla startade #vårdupproret, för att belysa de brister inom äldrevården som hon såg sin far drabbas av.
– Jag känner fortfarande att det var ett ämne som var mycket viktigare att prata om än min musik. Jag startade Pernilla Andersson Dregen-stiftelsen för att ge en röst åt dem som inte längre kan prata för sig själva, och det är ett arbete som jag vill fortsätta med tills jag själv trillar av pinn.
Nu drömmer jag om en skiva där man får plats med alla delar av mig – jag har så länge sökt efter en ventil i musiken och känner att jag har hittat det i det här projektet.
Pernilla Andersson
Tonar ner turnerandet
Mitt i livet är Pernilla Andersson glad för sin blues. Att falla och sedan ta sig upp igen har hjälpt henne att se vad som är värt att fokusera på i livet.
– Jag läste någonstans att man ska sörja i ett år. Det är skitsnack. Nu – fem år efter att pappa gick bort känns det som att det har landat något. Många gånger har jag bara velat sätta mig ner på ändan och resignera inför livets utmaningar – men 2024 är året då jag känner att det lättar lite kring strupen. Att under småbarnsåren även beheöva vara förälder åt sina egna föräldrar är tufft. Jag har haft med mig ett ”duktig flicka”-syndrom sedan barnsben, men ingen jävel tackar en för att man är duktig! Jo – min pappa tackade mig för att jag fanns där för honom, och jag kommer att fortsätta finnas där för dem som behöver det.
En mer selektiv inställning till tillvaron betyder även att det är mer sällan som Pernilla turnerar och står på scen med hela sitt band.
– Det ska bli fantastiskt kul att få göra det i Hässleholm. Vid ett tillfälle har jag spelat en låt på Kulturhusets scen i samband med en prisutdelning. Då tog jag tåget från Stockholm – spelade en låt och åkte tillbaka igen. 2022 spelade jag i Ignaberga kyrka tillsammans med fantastiska Emil ”Loney Dear” Svanängen, men detta blir första gången jag gör en konsert i staden Hässleholm.
Och den där lådan på vinden med gamla bilder har väckt en hel del minnen till liv som Pernilla kommer att dela med sig av när hon möter Hässleholmspubliken.
– Vi flyttade från Stockholm till Hässleholm när jag var fem år, sedan bodde vi där i åtta år innan vi flyttade till Kristianstad. Jag har åkt förbi den där skidbacken vid Gäddastorp som brorsan trillade i, och när jag ser den nu är den ju bara en liten kulle.
Åren i Hässleholm var för mig de där formande barndomsåren, och jag och min bror pratar ofta om den tiden, säger Pernilla.
Och den där första lögnen – hur var det med den?
– Jag lurade i alla att ABBA skulle komma och spela på Björkliden 22, skrattar Pernilla.
Text: Erik@espressomedia.se