DJURLIV. Det finns drygt 400 polishundar och lika många hundförare i Sverige, varav 13 polishundar finns i vårt polisområde Blekinge Nordöstra Skåne (POBN).
Espresso fick träffa några av poliserna och deras polishundar i Hässleholm för att vara med på ett av deras träningspass.
Hundförarna Micke, Patrik och Pontus som är hundbefäl, har väldigt starka band till sina polishundar då de har dem 24-7, både i tjänsten och i privatlivet.
Hundarna Nato, Brick och Macho är av rasen belgisk malinois och holländsk herdehund.
Hundförarna tjänstgör med sina hundar i Kristianstad, Hässleholm, Östra Göinge, Osby, Olofström, Karlskrona, Karlshamn och Ronneby. De är även en länsresurs och är verksamma inom hela Region Syd vid behov och i extremfall även utanför Region Syd. Polishundarna är en viktig resurs i polisens arbete.
Polishundarnas arbetsuppgifter
Polishundarnas arbetsuppgifter är att spåra, söka och försvara föraren, sig själva och andra. Alla hundpatruller tränas löpande och kvalitetssäkras kontinuerligt. På en brottsplats kan hundarna hitta sådant som undangömda droger och blod. Vid våldtäkter kan de hitta kroppsvätskor efter gärningsmannen. Hundarna måste vara orädda, pigga och alerta och ha ett starkt psyke och kunna hantera alla slags människor.
Hundgruppen POBN har patrullhundar, det är specialsökshundar som sysslar med att leta efter blod och kroppsvätskor. Det finns även specialsökshundar som jobbar med att hitta narkotika och vapen.
Åtta av POBN:s 13 patrullhundar har även tilläggsdressyren att kunna leta efter narkotika och vapen. Både Pontus och Mickes hundar kan detta.
Tränas in i uppdraget
– Valparna tränas till att bli polishundar från att de är åtta veckor. De går in i rollen som polishund när de är 18 månader gamla. De måste då ha klarat av de mycket tuffa mentala och fysiska lämplighetstesterna och blivit godkända. De utsätts för hårda intagningskrav eftersom det kan uppstå olika situationer som de måste kunna hantera. Deras träningsprogram är oerhört individanpassat till varje hund.
– Våra hundar är tränade till att söka efter vapen, narkotika, våldsanvändning, samt att söka efter människor och bevisföremål.
Belönas med leksak
De belönas med leksak efter genomfört uppdrag. Hundarna går och lyder som vi önskar och de är väldresserade och lyder på kommandon som vi ger dem, berättar Pontus.
– Hundarna tränar vi två gånger i veckan på olika platser både i Skåne och i Blekinge. Och då är vi ute hela dagarna. Hundarna får vi genom Polismyndigheten och Försvarsmakten. De kommer från kennlar både här i Sverige och från utlandet, inflikar Patrik.
Egenskaper viktiga
Polismyndighetens hundar är till 70% schäfrar, 20% malinois och 10% är specialsökshundar som exempelvis raserna labrador och springerspaniel.
– Vi har vissa krav och egenskaper som vi vill att hundarna tränas i och har. De ska ha arbetslust, söklust och vara mentalt stabila, berättar Micke.
När pensioneras hundarna?
– Det är också ganska individuellt, man märker på dem när de inte är lika alerta, att de är mer stela i lederna och då är det dags för dem att dra sig tillbaka från polistjänsten.
Ett fortsatt liv
Vem som helst kan inte ta över hundarna när de pensioneras.
– Där har vi ett regelverk som vi följer eftersom de är tränade i våldsanvändning och Polismyndigheten har ansvar. Jag måste tillägga att en av de schäfrar som jag haft, var i tjänst hos mig i 11 års tid. Fapp, som han hette, pensionerades därefter. Han var hemma hos mig tills han gick bort. En annan hund som jag pensionerade, lever och njuter av ett bra liv på en hästgård nu, berättar Pontus.
Att bli hundförare
– Först och främst måste man ha klarat av alla testerna och blivit godkänd från Polishögskolan. Sen måste man ha haft yttre tjänst i 2 års tid för att visa att man klarar olika händelser som sker där ute. Allt detta innan du sedan kan söka specialistfunktionen till att bli hundförare, fortsätter Pontus med.
Här hundförarna Pontus med Macho och Patrik med Nato.
Pojkdröm
Patrik berättar att det var en pojkdröm som har gått i uppfyllelse, och att han alltid har haft hund ända sedan barndomen och nu även i familjen.
– Att få vara förare till hunden och använda den som verktyg till att bland annat spåra människor är mycket tillfredsställande, samtidigt som vi även gör samhällsnytta fortsätter han.
– Jag tyckte att det var ett spännande jobb och det har verkligen visat sig vara det då det är ganska skiftande uppdrag vi får från ledningscentralen.
Starka band
– Oftast när det händer något så får vi larm också tillsammans med de utryckande poliserna. Då får Nato agera i just det uppdraget kräver, fortsätter Micke.
– För min del så tog jag väktarjobbet för att kunna bli väktarhundförare för att sedan kunna gå Polishögskolan för att bli hundförare. För det är samspelet mellan hunden och människan som är det primära.
Jag talar nog för oss alla här. Vi hundförare har oerhört starka band och relationer till våra hundar vilket är svårt att beskriva och förstå för gemene man säger Pontus.
Macho sökte upp Agnes
Under dagens träningspass fick espressos utsända följa hur ett träningspass gick till. Det var fascinerande att se hundarnas arbetsiver och stora kärlek till sina förare. Espressos praktikant Agnes fick agera “försvunnen person”. Macho fick uppdraget att söka upp henne, vilket han klarade av galant. Han markerade till sin hundförare Pontus när han hittat Agnes och stod still vid hennes sida tills han fick kommandot ”hopp och lek”. Micke tränade sin Nato i lydnad och Patrik tränade sin Brick att lyda på kommandon.
Till sist, vilket är ert starkaste minne som hundförare?
Alla tre svarar nästan unisont att första uppdraget som hundförare glömmer de aldrig. Gemensamt är också att första tjuven de tog och spårade upp med hjälp av sina polishundar är ett starkt minne som har etsat sig fast hos dem. Vi avslutar intervjun och hundförarna Pontus, Micke och Patrik återgår till den disciplinerade hundträningen igen.
Text & foto: anita@espressomedia.se
Här kan du läsa ett annat reportage om en polis.