”Riktiga karlar käkar inte paté”. Så skrev Bruce Fernstein någon gång på 1980-talet. Riktiga karlar är inte heller så förtjusta i champagne, laxmousse och kladdiga desserter. Riktiga karlar gillar husmanskost.
Jag väljer att citera Hans Dahlman, mer känd som Lelle Printer : Husmanskost står för något enkelt men gediget ursprungligt med hög kvalitet, som en morakniv, ett höganäskrus, eller en toalettstol från Gustavsberg. Något man inte kan vara utan allför länge.
En resturangbesökare med avsevärda inre kvaliteter frågar alltså inte efter Coq au vin eller Boeuf bourginion, eller något med ”provencale” på slutet. Han sätter sig ensam vid ett bord långt ifrån fönstret, struntar i att läsa menyn, utan frågar genast: ”Vad är dagens husmanskost ?” Då skiner servitören upp. Han förstår att han har med en riktig karl att göra. Och så ger han alternativen, utan åthävor, snärtigt lakoniskt; Oxbringa, Fläsklägg med rotmos, Kalops, Bruna Bönor med fläsk, Isterband, Ärtsoppa med fläsk, och så vidare. Så ska en rätt heta.
Husmanskost har i alla tider intagits till lunch av ensamma män med dagstidningen brevid sig, fårad panna och nära till beslut. Män som har varit respekterade, solida existenser. Utan den intellektuella svajighet som kännetecknar den som lever på på pasta. Deras kreativitet har dock inte varit obetydlig. Många husmanskostliknade rätter har fått namn efter sina gastronomiska fäder och upphovsmän: exempelvis Biff a la Lindström, Wallenbergare, Janssons Frestelse, eller Biff Rydberg.
Husmankost är nyttig. Den som vill leva sunt väljer husmanskost. Även den som behöver banta kan utan skuldkänslor äta husmanskost. Fettet i husmanskost är nämligen aldrig skadligt. Det är bara genuint och äkta. Själva äktheten och uppriktigheten hos husmanskosten garanterar ett lång liv. Om man äter husmanskost så ofta att man har anledning att frukta att livet blir onödigt långt kan man ju alltid ta ett par stadiga supar till. Riktiga supar är: Aalborg, Herrgårds, Beska droppar och OP.
Husmanskostens status är sedan drygt fyra decennier oomtvistad. Husmanskosten utgör den oomkullrunkeliga grundstenen i vad man behöver för att styra en mathållning som ska ge den nödvändiga kraften att hänga med i utvecklingen, som just nu går framåt med stormsteg.
En korvkaka kan utgöra det bränsle en högt rankad börs-vd behöver för att styra sitt företag mot en positiv börsutveckling. Men den kan också bygga upp lastbilschaufförer, snickare och omskolningspedagoger. Det är det som gör husmanskosten så jämlik. Husmanskosten är helt enkelt ett värdefullt demokratiskt instrument.
De kvinnor som vill vara jämställda äter husmanskost. Husmanskosten får män och kvinnor att hitta åtminstone en gemensam nämnare för könens villkor, och den underlättar vår samexistens.
Förekommer det någon förnyelse inom husmanskosten? Det är tveksamt. I så fall efter noggrann prövning. Ny rätt inom husmanskosten skall enligt grundlagen godkännas av två riksdagar med mellanliggande val!
Bo Martinsson