Detta har varit sommaren då vi äntligen blivit med hästar igen. Utöver våra shettisar – Platon och Pilgrim – som jag tidigare skrutit om i detta blad har våra hagar hovbeträtts av tre hästar i mer naturlig storlek. Vi har därför tvingats rusta upp och piffa till våra hagmarker igen för alla gnäggares trevnad. Min trogna fogsvans har satt tänderna i lite grövre sly medan min (okej, svärfars) röjsåg har massakrerat annan onödig växtlighet.
Det är nånting meditativt med att röjsåga. Tankar tänks och stora och små frågor väcks och samsas om hjärnutrymmet. Frågor som inte nödvändigtvis måste besvaras. De är liksom bara sköna att fundera över. Okej, den första kan kanske inte betraktas som särskilt skön.
Varför kissar vissa män så förbaskat högljutt? Jag hamnade i en toalettkö nyligen och stod där som ett nödigt frågetecken. På andra sidan dörren riktades nämligen strålen, mot allt förnuft, rakt ner i toavattnet. Trycket var testosteronstint, hårt och aggressivt och porlandet ekade mellan kakelväggarna. Jag förväntade mig att Ricky Bruch, trots att han för närvarande är avliden, skulle komma ut lite grymtandes och tvätta händerna utan tvål. I stället kom en ganska alldaglig man ut. En man vars uppenbarelse inte stämde överens med hans anabola steroid-missbrukande kiss-stil. Jag valde att inte läxa upp honom utan ägnade mig i stället åt en stunds sansat urinerande precis sidan om vattenytan där ljudet dämpas som bäst.
Nästa fråga handlar om något jag inte upplevt på en tid, men minnet dök plötsligt upp genom röjsågssorlet.
Hur blir det så här? Bilden på Aktuellts USA-korrespondent, snyggt uppställd framför Vita huset, fryser till en kort stund. Därefter hackar den sig fram över rutan. Korrens ansikte liksom faller sönder. Pixlar, eller någon annan digital obegriplighet, får fnatt. Ett öga hamnar i höjd med munnen, håret och pannan flyr åt höger medan resten av ansiktet stannar kvar. Total ansiktsanarki råder. Som om Picasso är bildproducent. Intervjun bryts, Nike beklagar bildkvalitén och jag försöker förstå. Det är direktsändning, kameran fångar bilden och skickar sedan den i form av pixlar som blåser genom luften likt björkpollen, över Atlanten och in via en 4G-antenn till Aktuellt-studion där den landar i en skärm bakom Nike och Jon. Så måste det vara. Och i det här fallet har måhända ett gäng koltrastar hamnat i vägen för pixlarna som därmed hamnar i oordning varpå bilden blir ett virrvarr. Eller?
Stora och små frågor, som sagt.
Hur ofta backar man runt ett hörn? Egentligen. Varför smiter nysningar? Kan en näsa ångra sig? Jag minns känslan när syrran gjorde tusen nålar på min stackars arm då jag var barn. Precis så känns det i näsborren då en nysning smiter.
Hur gör fiskar när de ätit. Som 70-talist fick man ju lära sig att man får kramp om man badar för tidigt efter en måltid.
Varför sätter man alltid in körkortet på fel håll när man vill öppna bommen för att ta sig in på Kattarps återvinning? Det finns en diffus (och, enligt mig, ytterst otydlig) bildförklaring på apparaten, men jag lyckas alltid göra fel. Det finns fyra sätt att trycka in kortet varav ett är rätt. I förra veckan hade jag en bil bakom mig, blev hyperstressad och misslyckades således tre gånger.
Varför är kallnat kaffe så fruktansvärt när iskaffe kan vara fantastiskt? Varför kan man omöjligt somna om då man råkat ställa klockan på kvart över sex en lördagsmorgon? Håll med om att ni nån gång sagt: ”Tänk att ställa klockan på kvart över sex en lördagsmorgon och sen bara få somna om!” Jag råder er att hoppa över ett dylikt experiment.
Finns det någon bil där den gula varningslampan för lågt ringtryck INTE lyser? Varför är det omöjligt att hitta en film på Netflix då man för en gångs skull har teven för sig själv? Man bläddrar mellan ditt och datt tills man får ångest och till slut ser Pulp Fiction för hundrade gången.
Varför har man alltid bilnyckeln i fel jeansficka då man bär en riktigt tung matkasse? Givetvis bör man vid dessa tillfällen ställa kassen på marken, alternativt byta den hand som greppar påsen, men få (män)niskor fungerar så. I stället försöker man med avig hand rota upp ett par motsträviga nycklar ur den trånga fickan som sitter på fel sida av kroppen.
Jag föreslår att ni diskuterar frågorna i smågrupper och sedan mejlar de rätta svaren till Espresso.
DANIEL BJÖRK